Idag åt vi frukost ute för första gången. Det fanns en skön terrass utanför frukostmatsalen där vi kunde sitta. Nyrostade bagels med cream cheese börjar bli standard och så även här. Kaffet var också mycket gott och som alltid det bästa på dan.
Santa Barbara låg bara 1,5 timme bort. Om vi tagit motorvägen vill säga. Men nu är ju grejen att vi ska köra nedcabbat så mycket som möjligt och då väljer man mindre vägar där det inte går så fort. Därför fortsatte vi följa Highway 1 längs kusten. Inte alls lika vacker väg som igår. Lite mer inåt landet men via härliga böljande odlingsområden. Efter några mil såg vi på kartan att vi var tvungna att åka motorväg en bit såvida stannade och fällde upp taket. Det finns gränser för hur mycket blåst man tål. Dessutom började det bli ordentligt varmt igen trots att klockan inte var mer än drygt 10.
När vi närmade oss Santa Barbara kom vi ner till kusten igen och vi hade åter Stilla havet på höger sida. Utsikten nu var dock lite annorlunda. Fortfarande vackert men nu började vi se oljeplattformar ute i havet. Susan, som bott i Santa Barbara några år, hade varnat oss för att man kunde få olja på skor och annat om man var på stranden. Vi kom in i Downtown Santa Barbara strax efter 11. Målet var stranden men först se till att fixa lunch att ta med ner. Vi hittade ett Carl’s Jr där det blev varsin burrito. Sedan ett kort stopp på Starbucks. För nu hade det gått flera timmar sedan senaste kaffekoppen.
Vi hittade en parkering precis vid stranden och med varsin kaffe, medhavd lunch och badkläder i ryggsäcken gav vi oss ner mot vattnet. Från den asfalterade strandpromenaden tog vi oss ut på sanden mot vattnet. Vi hade tagit av oss skorna och det ångrade vi när vi gått en bit. Sanden var glödhet! Det brände under fötterna och det kändes oändligt långt innan vi äntligen kom ner till svalare sand nere vid vattenkanten. Vi la ut våra handdukar, bytte och och gav oss genast ut i vattnet. Helt ljuvligt svalkande! Och plötsligt när vi står därute i vattnet sticker en säl upp huvudet bara någr meter bort. Försvinner några sekunder och kommer sedan upp igen några meter framför oss. Han var nog lika nyfiken på oss som vi på honom och det är lite osäkert vem det var som blev mest förvånad – vi eller han.
Vi satt ett par timmar på stranden, åt vår lunch och njöt av värmen och utsikten över hav och palmer. Sen hade i fått nog av sol och värme och bestämde oss för att ta oss tillbaka till bilen. Det fick bli en kortare språngmarsch den här gången för att rädda fotsulorna från att brännas sönder. Efter att ha lagt in grejerna i bilen gick vi över gatan till turistinformationen. En kortare väntan i kö visade sig vara värt det. Vi fick kartor och massor med tips om vad vi kunde hitta på i staden. Hotellet ligger nära det mesta känns det som. Så planen är att ställa bilen vid hotellet och gå runt. Men då får det bli lite svalare först.
Vi åkte till vårt hotell – Lavender Inn. Sophia i receptionen tog mycket väl hand om oss och gav oss ytterligare tips på vilken restaurang som är den bästa fisk- och skaldjursrestaurangen. Hon berättade också att klockan 4 var vi välkomna till receptionen för lite vin och ost och lite senare serveras kaffe och kakor. Den champagne som visade sig ligga i vår kyl var också gratis! Så nu ligger vi här på vår säng. Nyduschade och fräscha igen efter ännu en otroligt varm och solig dag. Planen är att i tar igen oss en stund nu och låter det bli lite svalare innan vi ger oss ner mot hamnen. Där har Sophia tipsat oss om en restaurang där mackan sitta och se solnedgången medan man äter. Det har i ju börjat bli vana vid att göra nu så det känns rätt.
Måste dessutom berätta att Rickard är extra lycklig just nu. Han har räknat sina kalsonger och insett att han kan byta varje dag resten av tiden vi har kvar. Små glädjeämnen från ett liv i kappsäck.
……
Nu är vi tillbaka från en tur på stan. Vi lämnade rummet vid17.30 för att ta oss ut på piren. Det var fortfarande ca 30 grader ute så det fick bli en långsam promenad. Vid gick längs strandpromenaden och såg att det fortfarande låg en del folk på stranden. Ute på piren sökte vi upp Santa Barbara Shellfood company som var den restaurang som rekommenderats. Vi hade fått veta att det inte gick att reservera bord. Det innebar att det utanför restaurangen satt en lapp där man skrev upp sitt namn, hur många man var och om man ville sitta ute eller inne. Det var redan fullt på de 4 bord som fanns ute så vi insåg att vi skulle få vänta en stund. Men efter att ha inhandlat var sitt glas kallt vitt vin i baren gick det ingen större nöd på oss. Vi stod och väntade i solnedgången med utsikt ut mot havet och in mot hamnen.
Så småningom blev det vår tur och vi fick vårt bord. Det blev en mycket god måltid som inleddes med varsin kopp med Clam chowder. En mycket krämig och god musselsoppa som är väldigt vanlig på kusten i USA. Efteråt blev det pasta. M-L valde linguini med pilgrimsmusslor och räkor. Rickard valde hummer med linguini istället. Underbart! Efter avslutad måltid gick vi en promenad längs stans huvudgata. Temperaturen var nu mer behaglig även om det fortfarande är varmt. Tropiskt är väl rätta ordet. Det är nu man är oerhört tacksam för att det finns luftkonditionering.
Comments are closed.