Month: september 2014

Bakersfield – Mariposa – Yosemite

Posted on Updated on

Så nu sitter vi i Mariposa och är lite trötta efter dagens vandring. Men först lite om vad som hänt sen sist.

Vi vaknade upp i Bakersfield efter en natts god sömn i en säng som man nästan behövde ha stege för att komma upp i. En god frukost senare satte vi oss åter i bilen och ställde in vår gps på Mariposa. Det tog oss ut på väg 99 som går genom den östra delen av Kalifornien. Man inser snart att man befinner sig i områden gynnsamt för odling. Vägen kantas av odlingar av druvor, nötter och citrusfrukter. Skyltar talar om ”No water, no jobs”. Åter igen en påminnelse om att det är dålig vattentillgång och att det påverkar alla.

Efter en timme kom vi till Kingsburg. En liten svensk stad mitt i Kalifornien som M-L besökt i sin ungdom eftersom hon hade en kompis på college som var därifrån. På huvudgatan hängde det flaggor med  ”Välkommen” på i varje lyktstolpe. Det var dalahästar i många skyltfönster. Vi hade vårt sikte inställt på café Stockholm men när vi kom dit visade det sig vara stängt för renovering så det blev kaffe och croissanter på ett annat ställe. Där satt vi ute på trottoaren och njöt av att temperaturen var lite mer human. Under denna fikastund ser vi också en kvinna komma ut från fiket iklädd folkdräkt och träskor. Något sliten visserligen men ändå….

IMG_20140925_090803

Efter fikat fortsätter vi på huvudgatan för att besöka en park med historia från staden. En lång promenad i ökande värme blev det där vi säkert blev en nyhet på stan. Vem går i en amerikansk stad? Bara blonda svenskar! När vi väl kom fram till parken  visade det sig att de bara var öppen på fredagar och det var ju torsdag… Så det var bara att gå tillbaka till bilen igen. Men som vi sa, vi fick ju i alla fall en promenad vilket behövs efter all god fika. På vägen från Kingsburg tankade vi bilen vid Shell macken som i Kingsburg är inhyst i en väderkvarn.

Efter några mil till var det dags att svänga av mot Mariposa.  Enligt vår gps i alla fall. Problemet var bara att hela den väg hon tänkt att vi skulle åka var avstängd för reparation. Men inget som några kilometer till på vägen inte kan lösa. Lite längre fram fanns en annan avfart som funkade lika bra. Nu började vingårdarna visa sig vid sidan av vägen men det var Rickard som körde och har man bestämt ett mål så är det det som gäller så inga oplanerade stopp. Men vackert var det och vi var framme i Mariposa vid 1-tiden.

Efter att ha lokaliserat hotellet stannade  vi vid turistinformationen. Där fick vi allt vi behövde av kartor både över Mariposa och Yosemite. Vi fick också prata med en Park ranger som gav oss tips om vandringar för nästa dag. Nästa anhalt var tvättomaten.  Det var dags att förnya förrådet av framförallt underkläder. Vi köpte tvättmedel i en automat, växlade pengar i en annan och sen var det dags att köra igång. Två maskiner intill varandra och vi listade snart ut att man inte kunde lämna dem eftersom vi ett antal gånger råkade ut för att maskinen talade om att det vara ”Unbalanced load”. Det innebar att man fick öppna maskinen och flytta runt tvätten lite och sen funkade det igen. Tacka vet jag maskinen hemma! Efter att tvätten var klar var det dags för torktumling. Efter ett antal 25-centare var tvätten lagom torr för att vi skulle känna att det var ok.

På hotellet checkades vi in på Miner’s Inn av en mycket trevlig ung tjej som saknade ett antal tänder mitt fram. Vårt hotellrum visade sig vara mycket bra. Stort med två fåtöljer med bord förutom en stor himmelssäng. Dessutom två handfat så vi slipper slåss. Och det bästa av allt – en balkong. Efter en tur till snabbköpet var det där vi hamnade sedan. Med en flaska vin och ost ute på balkongen i den ljumma.

Idag var det väckning tidigt för att se till att vi kom upp till Yosemite i tid. Både för att få parkering och för att slippa värmen. Till frukost idag fanns det varken bagels eller philadelphia ost så det fick bli rostat bröd med jordnötssmör och marmelad. Börjar vi bli för acklimatiserade? Det börjar nämligen smaka ganska bra… Och kaffet var gott…

Vid 9-tiden anlände vi till Visitor’s center i Yosemite.  Vi parkerade bilen och tog gratisbussen vidare upp i parken. Vår busschaufför underhöll oss med information hela vägen. Hon avslutade med att om vi var nöjda med bussturen hette hon Pam vilket var map baklänges men om vi inte var nöjda hette hon Marsha.

Efter att ha läst på och lyssnat på vår Park ranger hade vi valt att ta en lite tuffare vandring till Vernal fall och Nevada fall. Hela turen skulle ta 5-6 timmar med möjlighet att välja bara det ena fallet längs vägen. Första delen av vandringen var på asfalterad stig, visserligen uppför men ändå lätt. Efter att ha passerat över vattendraget började den riktiga vandringen vilket inte heller var så ansträngande förrän vi kom nära det första fallet. Då blev det trappor rätt uppför vilket gjorde att till och med Rickard blev svettig på överläppen. Väl uppe vid första fallet bestämde vi oss snabbt för att fortsätta till nästa. Efter en ytterligare rätt tuff stigning var vi uppe vid Nevada fall och tittade ut över en fantastisk vy med berg som nu låg i klar sol. Det fanns en utsiktplats där man kunde titta ner från fallet och det svindlande lite när man tittade ner. Det var långt ner!

IMG_20140926_110237

Efter att ha ätit vår goda lunchmackor, som vi hängt på låset på Subway för att få med oss, var det dags att ta oss ner igen. Redan när vi gått uppför de branta trapporna till fallen hade vi gruvat oss för att behöva gå nerför dessa. Vi hade mött några stycken på väg ner och det såg jobbigt ut eftersom det var så brant. Till vår stora glädje såg i när vi kom upp att det fanns en annan väg ner. Visserligen lite längre men inte så brant. Den blev det. Det blev jobbigt ändå med så mycket nedför under så lång tid, speciellt som vi båda var rejält kissnödiga på slutet. Men väl nere vid starten på vandringen väntade äntligen toalett och en liten paus innan vi tog sista biten ner till bussen. Sittandes på några stenar med vatten och en påse nötter blev vi uppvaktade av ett antal mycket söta och närgångna ekorrar som förmodligen blivit matade förut trots att det står uppmaningar överallt om att man inte skall göra det. Vi motstod trots att det var nära att M-L fått en i knät. Men fina bilder blev det.

Redan innan vi hunnit ända ner började Rickard hallucinera om kaffe. Klockan närmade sig halv 3 och därför var ett stopp på ett café givet efter bussturen ner. Väl vid bilen var planen egentligen att bege oss direkt tillbaka till hotellet. Men efter lite velande fram och tillbaka bestämde vi oss för att passa på och åka och titta på de gigantiska Redwood träden som finns i parken. Efter en timmes färd på vindlande vägar uppför berget igen var vi framme och fick se dessa vidunder till träd i verkligheten. Imponerande!

IMG_20140926_162015

Vid 6-tiden var vi tillbaka i Mariposa och vi var rörande överens om att det var ytterligare en middag på rummet som gällde. Vi insåg att vi efter en dusch och rena kläder förmodligen skulle vara alltför trötta för att orka ta oss ut igen. Så det blev ytterligare ett besök på Poineer market där vi inhandlade en färdig pastarätt att värma i mikron. Med en flaska vin till kan det ju inte bli fel.

Så nu efter att ha duschat, fått på rena kläder, ha ätit och druckit en god flaska vin sitter vi i lobbyn på hotellet och skriver. Här är enda stället internet funkar. Imorgon drar vi vidare mot San Francisco. Och imorgon kväll skall vi hem till Susan och hennes familj.

 

Wifi problem

Posted on

Kan bli några dagars nyhetstorka här i Yosemite tills vi är i San Francisco.

Dödens dal

Posted on Updated on

Nu sitter vi på Travelodge som vårt hotell heter i Bakersfield. Vi har tagit ett mycket skönt och avsvalkande dopp i poolen efter en varm dag.

Men först lite om gårdagkvällen. Vi tog oss först till Paris där vi siktat in oss på en drink före maten. Denna intog vi sittandes vid ena foten på Eiffeltornet. Vid sidan av detta låg Monmartre, vilket väl inte riktigt stämmer med verkligheten men läckert var det. Drinken blev en Pinapple mojito som servitrisen rekommenderade och som var mycket god. Vi gick också förbi Gordon Ramseys restaurang för att se om det kunde vara ett alternativ för middag men det var det inte.

Efter detta stopp lämnade vi Paris och kom ut på The Strip just som Bellagio hotell mitt emot började sin vattenshow. Vi tittade på denna en stund men gav oss sedan iväg mot Caesars Palace. Entrén är verkligen imponerande och M-L hade lite svårt att fatta att familjen Hjertberg en gång för många år sedan kört upp med bilen där på vinst och förlust. Hon kommer fortfarande ihåg hur pappa Rolf-Erik lite oroligt sa att vi kanske skulle gå in och fråga vad det kostade först. Det gjorde vi och det visade sig vara billigt så vi bodde där en natt. Men det är histora.

Efter Caesars gick vi vidare till Bellagios. På vägen dit passerade vi den ena lyxiga butiken efter den andra och fascinerades över att det finns folk som har råd att handla där. Efter ett varv på Bellagio hamnade vi mitt i ett sagolandskap där hästar, björnar och fåglar var gjorda av blommor. Ett träd berättade sagor och ett stor vattenhjul snurrade. Där hittade vi också en restaurang med betydligt humanare priser. Där åt vi en mycket god middag med tillhörande vin. Nu var vi rustade för resten av The Strip.

Under timmarna som följde besökte vi New York med frihetsgudinnan och Empire staten building, vi besökte Excalibur med slott och riddare. Vi såg sfinxen och pyramider i Luxor och lyckades hålla våra förluster på en låg nivå. För förlorar gör man ju mer än man vinner även om det inte är svårt att förstå att man kan bli biten. Rickard sökte förtvivlat efter ett Black Jack bord där insatsen var låg men lägsta insatsen var 10 dollar så han avstod.

Som summering kan man väl säga att hur man än ser det är stället fascinerande. Även om man inte spelar är det väl värt ett besök.  Men vi var båda också mycket överens om att det varit helt rätt att minska ner från 2 nätter till 1. Man blir fort rätt mätt på spektaklet.

Frukosten som ingick intogs i ena hörnet av casinot. Klockan var inte mer än 7 men det var ändå en hel del aktiviteter i casinot även så dags. M-L fick sin bagel med cream cheese så hon var mycket nöjd. Att storleken på kaffemuggen inte var långt från litern gjorde att även Rickard var nöjd. Väl i bilen ställde vi in Gps:en på Death Valley. Inte närmaste vägen till Bakersfield men inte kunde vi missa det. Efter ett par timmar var vi vid infarten till parken där man skulle betala en enteravgift. Eftersom vi kom in en mindre väg visade sig detta sig genom att man själv betalade i en automat vid vägkanten. När vi gjort detta utan större problem kom en kille fram till oss. Han berättade på bruten engelska att han blivit av med sitt kreditkort i en Coca-cola automat. Han undrade därför om vi kunde tänka oss att betala åt honom och att han gav oss kontanter. Självklart gjorde vi det. Det visade sig att han var från Tyskland och skulle resa runt i 3 veckor precis som vi. Inte lätt utan kreditkort…..

Väl inne i parken började färden nedåt på höjdmätaren och färden uppåt på temperatur mätaren. I Death Valley ligger USA:s lägsta punkt på -282 feet dvs 89 meter under havet. Temperaturen steg till 100 grader Fahrenheit vilket är drygt 32 grader. Vi har visserligen varit med om värre under resan men mitt i öknen kändes det onekligen lite jobbigare. Det stod varningar på ett flertal ställen om hettan och man ombads även stänga av luftkonditioneringen i bilen vissa sträckor för att inte överhettad bilen. Så gjorde även vi en sträcka där det steg väldigt mycket väldigt snabbt och man det är inte så svårt att förstå att det blev rätt varmt i bilen.  Men hellre det än att bli stående med en kokande bil mitt i öknen.

Efter några timmars bilfärd genom öknen med fascinerande vyer av karga landskap var det ganska skönt att åka in i Ridgecrest vilket var en större stad utanför en militärbas.  Efter att ha intagit lunchen där styrde vi åter kosan söderut mot vårt hotell för natten.

Efter en skönt dopp i poolen, en dusch och lite proviantering av vatten inför imorgon var det dags att ge sig ut för att äta middag. Tack vare Google maps hade vi lokaliserat ett bra ställe inom gångavstånd. På Logans roadhouse beställde vi husets specialitet – revben. I väntan på maten stod en hink med jordnötter med skal på bordet och skalen förstod vi skulle slängas på golvet! Inte direkt vad man hade gjort hemma men man tar ju seden dit man kommer. Revbenen var fantastiskt goda så nu är vi mätta och belåtna igen och redo för ännu en dag imorgon.

20140924_193859

Idag har M-L också äntligen fått tag på Susan,  hennes rumskompis från college året 82/83. Kändes som igår och det ska bli otroligt kul att ses igen på lördag när vi kommer till San Francisco.

 

Hooverdammen

Posted on Updated on

Hooover dammen byggdes 1931-35 mest för att jordbruket skulle slippa sina ständiga översvämningar.  Generatorerna alstrar ström för 1,3 miljoner människor och hushållsvatten till 20 miljoner människor.

DSC01115

 

DSC01117

 

DSC01120

 

Las Vegas here we come

Posted on Updated on

Nu är vi på plats i Las Vegas och skall om ett par timmar ge oss ut för att ta del av denna galna värld☺.

Gårdagskvällen bjöd på både god mat och vin till det. Vi hittade en bra grill restaurang nära hotellet där vi åt en stor respektive mycket stor köttbit. Ni får själva gissa vem som åt vilken. Det var supergott men vi kände båda inatt att det blev lite väl mycket av det goda.

På vägen hit idag har vi åkt genom 3 delstater och passerat en tidslinje.  Vi började i Utah, passerade nordöstra hörnet av Arizona och till slut in i Nevada. Vi fick också tillbaka timmen vi förlorat så nu är ordningen återställd.

Vi passade på att ta vägen om Hoover dammen. Ett gigantisk bygge som man känner igen från en massa filmer. Vi hörde redan när vi var i Grand Canyon att det varit dåligt med vatten de senaste åren och det syntes väldigt tydligt här. Man kunde se på bergssidorna hur många meter högre vattnet brukar vara. Efter att gått över dammen, fått i oss lite lunch på andra sidan och gått tillbaka dröp vi av svett i värmen och var ganska nöjda att komma tillbaka till bilen som vi lyckats parkera i skuggan.

Nästa stopp var Bally’s hotell i Las Vegas. Motorvägen tog oss i en vid båge in mot The Strip och vi såg hela tiden alla de stora Casino komplexen framför oss. Väl parkerade vid hotellet plockade vi med oss bagaget och begav oss för att hitta hotellincheckningen. Inte det lättaste att lokalisera mitt inne på ett casinon visade det sig. Men helt plötsligt står en man framför oss som hälsar oss välkomna och frågar var ifrån vi är. När vi svarar att vi är från Sverige säger han att det var precis det han trodde. ”Min mormor var från Sverige och hette Lundqvist”. Av honom fick vi också reda på vilket håll vi skulle gå för att checka in.

Vid incheckningen visste vi att vi var för tidiga men det gick ju att lösa fick vi veta genom att vi betalade en extra avgift på 22 dollar. Och om vi la 25 dollar istället fick blev vi uppgraderade till en junior suite.  Det slog vi till på och sitter nu i vår svit på 19:e våningen på hotellet. Vi ser ut mot Flamingo och Caesars Palace. Vi har redan tagit en sväng på casinot på det här hotellet som nog spelar i en lägre division än de andra vilket väl avspeglar sig i priset på rummet också. Men så fick vi det rekommenderat av en kompis till Rickard som brukar åka hit och som sa att det var väl så bra som de större hotellen men till en lägre peng. Med undantag för motellet i Lake Havasu är detta det billigaste hotellet hittills. Men så utgår de väl å andra sidan på att de ska ta igen det på vårt spelande ikväll. Tror dock att de bedrar sig där.

Vi har redan hittills spelat bort 5 dollar på enarmade banditer. Rickard vill prova att spela Black Jack så det är kanske tur att han har sin ekonomiska fru med sig. Negativt är att det uppenbarligen är tillåtet att röka inne på casinot. Hemma är vi ju inte vana vid det längre vilket förmodligen gör att man upplever det som ännu värre. Det värsta vi såg var en kvinna som satt vid en enarmad bandit och rökte med syrgastuben bakom sig.

Vi har också hunnit besöka Paris. Det hänger ihop med vårt hotell och där har man byggt upp miljöer från staden. Vi strosade längs gator kantade med restauranger och butiker. Intrycket var förvånansvärt gemytligt och man kunde nästan inbilla sig att man var där.

Nu ska vi ta det lugnt, duscha av oss resdammmet och vänta på att det mörknar. Den här staden gör sig inte i dagsljus.

Mer om våra fortsatta äventyr här i spelandets mecka imorgon.

Vandring i Bryce Canyon

Posted on Updated on

Frukost ingick på det här hotellet. Här hamnade vi någonstans mellan buffén på Sheraton i Los Angeles och motellet i Lake Havasu. Inte överdådigt men bra. Man kunde även grädda egna våfflor vilket vi stod över idag men funderar på att prova imorgon. Efter frukost åkte vi till ett snabbköp för att proviantera inför vandringen. Färdiga mackor, vatten, äpplen och nötter blev det i matsäcken. Vid kassan häpnade Rickard än en gång över att man inte behöver vare sig skriva på eller legitimera sig när man handlar. Man bara drar kortet och sen är det klart. Bekvämt men man förstår ju också att man definitivt inte vill bli av med kortet.

Med matsäcken klar bar det iväg mot Bryce Canyon.  Det var en bilresa på 1.45. Till en början soligt och lite kallt, lite senare en färd genom tjock morgondimma innan solen och värmen kom tillbaka när vi närmade oss parken. Väl framme parkerade vi bilen och tog en av gratisbussarna vidare upp i parken. Vi gick av längst upp vid Bryce point där vi såg de första fantastiska vyerna över parken som sedan skulle följa oss hela dagen.

IMG_20140922_161257

Efter lite korttagning gav vi oss iväg på vandringen. Vi hade valt en led som hette Peekaboo loop och som skulle ta oss ner i kanjonen och upp längre ner. Vädret var perfekt. Lite moln som skuggade vilket vi var väldigt tacksamma för när den kom fram. Stigen gick ner och upp emellan topparna med den ena vyn mer spektakulär än den andra. Lunchen intog vi sittande på en trädstam. Få restauranger slår den utsikten.

Efter några kilometers lite mer krävande vandring med lite folk kom vi fram till en led som var lite enklare och därmed lite mer folk på. Därmed inte sagt att det var lätt. Vi var fortfarande en bit ner och skulle ta oss upp igen. Men en liten stund senare var vi uppe på kanten av kanjonen igen. Vi följde den en bit för att komma till Sunrise point där vi skulle ta bussen tillbaka. Till Rickards stora glädje fanns där en butik så han kunde få sitt kaffebehov tillfredsställt.

Efter busstur tillbaka till bilen var det dags att bege sig mot Cedar City igen. Och nu var det definitivt dags att åka nedcabbat. Det blev en mycket skön tur hem över några olika bergskedjor.

20140922_143357

 

Väl tillbaka på hotellet vid 4-tiden hade vi sett fram emot att få svalka våra kroppar i poolen som vi har utanför dörren. Till vår stora besvikelse var det arbetare igång precis utanför. De håller på med renovering av hotellet dagtid och de höll på alldeles för länge för att vi skulle orka vänta. Det fick bli en dusch istället. Efter en dags vandring är, förutom en god middag,  en dusch det bästa som finns.

Ikväll ska vi försöka hitta en riktig restaurang. Vi har när vi nu googlat på det förstått att det flesta ställen är stängda på söndagar. Mormoner är väl lite mer kyrkliga än hemma kan tänka. Idag ska det nog gå bättre. Vi har även vissa förhoppningar om att kunna få ett glas vin till. Men det har vi inte sett än☺.

Imorgon byter vi mormoner och fantastisk natur mot casinon i Las Vegas. Tala om skiftande upplevelser.

Från Grand Canyon till Cedar City

Posted on

Imorse var det som vanligt tidig frukost.Vi var först i matsalen när de öppnade kl 6. Dock kan man verkligen säga att våra frukost vanor är på bättringsvägen. Eller kanske inte beroende på hur man ser det. I alla fall blev det idag omelett med chorizo,  salsa,  bönor och bagels med cream cheese. På denna stadiga frukost stod vi oss större delen av dagen.

Vi började vår resa genom att ta oss in i Grand Canyon nationalpark igen. Tusayan där vi bott låg precis utanför. Vi åkte sedan ett antal mil på kanten av kanjonen och fick se ännu fler mäktiga vyer. Det är verkligen svårt att fatta när man står där.

Resan fortsatte först österut och sedan norrut runt Grand Canyon. Målet var Cedar City som ligger i delstaten Utah. Lunchpausen blev sen efter den ordentliga frukosten. Vi stannade i utkanten av staden Fredonia på Judd Auto där man annonserade att man sålde Lotto, vapen, ammunition och öl. Men de hade också färdiga mackor och vatten som tur var.

När vi klarat av detta intressanta besök fortsatte vår resa med hjälp av vår fantastiska gps. Det visade sig dock att hon skickat oss en lite annan väg än vi tänkt oss. Vi hade tänkt att ta oss direkt till Cedar City men nu förde vår färd oss nära Zion nationalpark och eftersom klockan inte var så mycket  bestämde vi oss för att vi skulle hinna med ett besök. Vi svängde av mot parken och kom så småningom fram till entrén. Efter att ha betalat inträdet tittade M-L på kvittot och blev lite konfunderad över klockslaget. Antingen gick hans klocka fel eller så hade vi passerat en tidzon och förlorat en timme helt plötsligt. En snabb koll på kartan visade att vi passerat denna redan 2 dgr tidigare när vi kom in i Arizona. Utah och Arizona ligger båda i Mountain time zone så det förklarade inte heller varför. Sen kom vi på att vi hört att Arizona inte har skillnad mellan sommar och vinter men att Utah nog har det. Tala om krångligt!

Hur som helst. Till Zion kom vi. Parkerade bilen och bytte om till vandrarkläder. Sen gick vi på en av bussarna som hela dagarna kör folk upp och ner i parken. Vi hoppade av på ett av stoppen och tog en kortare vandring upp på bergsidan. Otroligt vackert och även nu ganska varmt så svetten rann. Efter att ha gjort ytterligare ett stopp längst upp tog vi bussen tillbaka till bilen.

En dryg timme senare, strax före 19, checkade vi in på hotellet. Ännu en gång ett motell med bilen bekvämt parkerad utanför dörren. Efter en dusch begav vi oss ut för att hitta en restaurang. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi började optimistiskt med att promenera längs huvudgatan. Till vår stora förvåning verkade nästan alla restaurangerna stängda. Kanske för att det är söndag och sent? Vi får fråga imorgon. Vi fick i alla fall gå tillbaka och hämta bilen istället. Vi hamnade till slut på Pizza Hut där vi beställde pizza att ta med. Under tiden vi väntade på den gav vi oss iväg för att köpa en flaska vin. I Utah visade det sig att det inte går efter klockan 7 för då stänger spritbutiken. Ungefär som hemma alltså. Matbutiken sålde dock öl så det gick ingen nöd på oss.

Imorgon står vandring i Bryce Canyon på schemat.