Sista dagen

Sista dagen på vår härliga semester och i eftermiddag går flyget från Boston. Vi hade fått tips av Mark och Maryann att besöka Kennebunkport som låg på vägen mot Boston. Så efter frukost gav vi oss iväg.

Vi var framme i Kennebunkport vid 10.30 och parkerade bilen för att ta oss en tur runt i byn. Det är en mycket trevlig liten stad med vackra hus. Det syns att det finns mycket pengar och en av de stora attraktionerna, i alla fall för amerikanerna är att Bush-familjen har en egendom här. I turistbroschyrerna stod beskrivet hur man kunde ta en promenad längs havskanten för att få se den. Det var också det Mark pratat om men vi kände väl att det inte riktigt lockade lika mycket… Vi tog en promenad i centrum istället, gick över den vackra bron som går över vattnet till den andras sidan viken, och hittade snart en trevligt fik där vi kunde få en kopp kaffe. Pä väggarna därinne fanns massor med bilden av George Bush och ägarinnan och det var tydligt att han var en trogen besökare.

img_0693 img_0698 img_0699

Efter en god kopp kaffe gick vi ut i solen igen och tillbaka mot bilen. Vid änden av bron låg en affär som lagt ner mycket jobb på Hallowen dekorationer. Vi har sett otroligt mycket sådana under våra veckor här. Övervägande delen av alla hus har någon form av dekoration. En del mer avancerade än andra. De går verkligen in för Halloween och att syftet är att skrämmas är det ingen tvekan om. Mycket skelett, kistor och spindelväv har vi sett. Och detta var inget undantag.

img_20161027_110706

img_0701 img_0704

Efter att ha sett det vi ville satte vi oss åter i bilen och ställde in GPS:en på Dollar Rental Car return på flyplatsen. Vi valde nu motorväg för att ta oss snabbt fram. Det innebar bred, rak väg utan minsta utsikt och därmed riktigt tråkigt. Efter 1,5 timme var vi framme vid flyplatsen och efter några minuter bara var vi av med bilen och på väg mot incheckningen. Även denna gick otroligt smidigt och det var ingen kö vid säkerhetskontrollen så snart var vi inne i terminalen. Nu var det drygt 2 timmar var till flyget skulle gå och hög tid för lunch. Vi satte oss på det enda ställe som inte var fast food i den här terminalen – Vino Volo. Där kunde man få en lättare lunch samtidigt som man provade vin. Mycket trevligt och gott.

img_20161027_135504

Planet gick i tid och resten av resan hem gick helt enligt plan. Landade i Amsterdam vid 05.30 på morgonen och efter att ha tagit oss till vår gate var det bara att vänta på sista flyget till Göteborg 07.50. Sega och trötta var vi eftersom vi inte sovit så mycket på planet från USA. Vi landade på tidtabell vid 09.20 och efter en lite seg hemresa med bil var vi äntligen hemma vid 12-tiden. Borta bra men hemma bäst! Vi har haft två helt fantastiska veckor och hunnit med så mycket. Det kommer vi att kunna leva på länge!

Avslutning i Portland


Från Freeport åkte vi till Portland där vi skulle tillbringa de två sista nätterna innan vi åker hem. Vi körde in i stan vid 11-tiden på förmiddagen och parkerade bilen nerer i hamnen för att se oss omkring i downtown där husen är låga och av äldre snitt. Riktigt mysiga kvarter men det blåste iskallt så efter en stund fick vi gå in och värma oss på ett Starbucks en stund.  Under tiden vi drack vårt kaffe funderade vi på vad vi skulle göra och återigen visade Tripadvisor oss vägen. Vi hade tänkt oss Portland Museum of Art men det visade sig vara stängt på tisdagar. Då såg vi att det fanns ett bryggeri en bit bort som hade gratis rundturer varje timme. En började kl 13 vilket passade oss bra.

På vägen hittade vi Elevation burger som skröt om att de malde sin egen köttfärs av djur som ätit ekologiskt. Lät och såg väldigt bra. Visserligen en Fast food restaurang vilket vi försökt undvika men den här var i en klass för sig. Hamburgaren kom dessutom utan en massa pommes frites vilket bara är ett plus. Och hamburgaren var verkligen supergod. Nygjord och med grovmald köttfärs. Kanon!

Tillbaka i bilen insåg vi att om vi skulle hinna till runturen fick vi lägga på ett kol och ställde in GPS:en på  bryggeriets adress. Skulle vara 7 miles och ta en halvtimme. M-L satte plattan i mattan och 3 minuter i ett svängde vi in på Allagash bryggeris parkering. När vi kom in visade det sig att deras klocka gick en del efter så vi hade till och med tid att få ett första smakprov. En öl som de nyss fått pris för och som de uppenbarligen var mycket stolta över. Bryggeriet startades av Rob Michaels för 21 år sedan i mycket liten skala och det tog många år för det att ta fart. Hans idé´var att göra belgiskinspirerad öl i Maine vilket han var först med. Vi gick en rundvandring med en av de anställda som med stor entusiasm berättade om tillverkningen. Han berättade också att alla anställda får komma med ideer till nya ölsmaker som de sedan provtillverkar i en mindre anläggning. Sedan får de andra anställda provsmaka och om den gillas kan den komma in i sortimentet.

img_0678 img_0680

img_20161025_133236

Efter att ha gått runt anläggningen i en timme var det dags att provsmaka ytterligare några varianter. M-L fick ta det lite försiktigt med smakandet eftersom hon körde och alkoholprocenten var mellan 6-11. Men goda var de allihop! Efter avslutatad rundtur var det dags att ta sig till hotellet och checka in. Vi hade bokat La Quinta in som inte låg i centrum men inte så långt ifrån. Vi hittade det utan problem och det visade sig vara helt ok det med. Något mindre rum än tidigare men snyggt och fräscht. Efter lite vila på rummet gick vi ner i lobbyn för att bli upphämtade av M-Lˋs f.d kollega Mark och hans fru. De bor i utkanterna av Portland och vi hade gjort upp att de skulle hämta oss på hotellet för gemensam middag.

img_0681

 

Middag blev på Dimilloˋs nere i hamnen. Det blev en trevlig och god middag med mycket prat och glada skratt. Efter middagen körde de tillbaka oss till hotellet innan de körde hem.

Nästa dag var planen att besöka Portland Museum of Art och se några av fyrarna som ligger vid kusten. Vi hade även fått lite andra tips av Mark om saker att göra. Eftersom vi är så morgontidiga var det lite sent att vänta på att museet skulle öppna kl 11 så vi började med att ta oss till en av de mest berömda fyrarna – Portland Head Light. Solen sken och det var riktigt vackert men blåste iskallt. Vi gick in på museet i huset bredvid fyren och gick runt där en stund. Mycket intressant med fyrens historia kopplat till händelser i världen. En äldre kvinna tog emot oss vi pratade lite med henne under vårt besök. Det visade sig att hon var från Tyskland och hade träffat sin man när han som flygare tillbringade ledig tid tillsammans med sina kollegor på ett spa i Tyskland där hon jobbade. Efter att ha lyckats uppehålla en distansrelation ett tag gifte de sig in Tyskland och hon flyttade till USA 1965. Hon åker tillbaka två gånger per år och planerade just nu sin nästa resa.

img_0684 img_0685 img_0687

Efter besöket på museet gick vi en kortare promenad längs klippkanten för att titta på utsikten. Men det blev kallt så det bar snart av tillbaka mot bilen. Efter att kört en sväng längre söderut och sett en av de andra fyrarna vände vi tillbaka mot Portland. Vi hittade ett parkeringshus intill konstmuseet och gav oss ut för att hitta ett bra lunchställe. Vi hittade Little Tap House där det inte var många gäster med där vi blev väl mottagna och åt en god lunch med varsin god öl. Nu var vi rustade för konstmuseet.

Vi spenderade kanske en timme därinne och såg en Matisse utställning samt flera andra separatutställningar varav en del var bara konstiga men de flesta rktigt bra. Efter det gav vi oss tillbaka till hotellet. Vi hade tittat på kartan och insett att det inte skulle ta så lång tid att gå till downtown Portland från hotell. Inte något en amerikan någonsin fått för sig att göra men nu är vi ju inte amerikaner utan svenskar som gillar att gå.

Sagt och gjort – med hjälp av GPS i telefonen gav vi oss iväg mot stan. Det var fortfarande ljust och vi bestämde att vi skulle hålla kolla på vilken väg vi gick och bedömma om det var en väg vi skulle kunna gå hem igen i mörker. Efter ca 20 minuter var vi framme vid vårt första stopp som var ”Top of the East”, en bar på 15;e våningen på ett hotell där vi skulle ha utsikt över hela Portland. Ett tips från Mark. Och det var verkligen fint! Med varsin drink satt vi och såg solen gå ner och hur det mörknade utanför.

img_0688 img_0689

img_20161026_181118

När v reste oss för att gå vidare frågade en av killarna i baren vad vin hade för planer för resten av kvällen. Vi berättade att vi skulle försöka hitta någor bra ställe downtown för middag och frågade om hade hade några förslag. Det första förslaget han kom med blev lite roligt eftersom han berättade att det var sä bra för de serverade mat som hade norsk och svensk anknytning och att det därför var lite speciellt. När vi sa att vi var från Sverige och det kanske inte vaar riktigt det vi var ute efter skrattade vi alla gott. Han gav oss ett par andra tips istället och vi gick vidare. Efter att ha snurrat runt en stund i downtown valde vi till slut Vignola – en italiensk restaurang som såg mycket trevlig ut. Det var lugn och mysigt därinne och maten mycket god.

img_0692

 

Efter middagen var det dags att börja bege sig hemåt. Det var visserligen kallt men vi var utrustade med täckjackor och mössa så det gick verkligen ingen nöd på oss. Vi valde dock en lite annan väg hem som skulle ta oss längs gator med rörelse och god belysning. Ungefär halvvägs gick vi förbi ”Local 188”. En restaurang/bar som uppenbarligen var mycket lokal men som såg väldigt trevlig ut. Där blev det ett stopp för en drink innan vi gick vidare hem.

Magiska ribs och ”Shop til you drop”

Inte så mycket bloggat de sista dagarna så här kommer två dagar i en…

Sista kvällen i Augusta hittade vi ännu en restaurang som låg högt rankad på Tripadvisor och som låg mycket nära hotellet. Vi hade kollat tidigare på dagen om det gick att gå dit, men i ett land där man inte går så mycket så är det ont om trottoarer. Vi insåg att om vi skulle ta oss dit när det var mörkt utan att riskera livet så var det bilen som gällde.

Stället hette Texas Roadhouse. Vi parkerade utanför och insåg redan då att det var populärt eftersom det inte fanns så många parkeringsplatser lediga. Nu var det ju lördag kväll så kanske inte så konstigt. När vi kom in fick vi veta att väntetiden var 50 min till 1 timme men vi sa att det hade vi inga problem med. Vi hade ju inte bråttom precis. Vi fick en en liten dosa som skulle pipa när det var vår tur. Den räckte ut till parkeringen så vi fick vara tillbaka i tid om vi inte skulle missa vår plats. Vi gick bort och tittade lite i affärer som låg intill och gick sedan in och satte oss att vänta. På innerdörren till restaurangen stod en skylt ”No open carry” och en bild på ett överkorsat vapen. Alltså inte förbud mot vapen utan bara att ha dem synliga. Hmmm.

img_0643 img_0648

Efter 45 minuter pep och levde det i den lilla dosan så man nästan fick hjärtslag och det var alltså vår tur. På vägen in förevisades vi köttbitar i olika storlekar. Var det så att det var något sådant man tänkt sig äta kunde man peka ut vilken man ville ha.

img_20161022_195502

Vi hade dock siktet inställt på ribs så vi skippade det. Stället var som sagt fullt med folk och det var god stämning. Defintivt hjälpt av att servitriserna då och då samlades i mitten av restaurangen och rev av ett linedance nummer till någon av låtarna. Revbensportionerna var antingen half slab eller full slab och efter att ha rådfrågat vår servitris om storleken så gav vi oss båda på varsin full slab portion.

img_20161022_190930

Och tala om att de var möra. Vi behövde knappt skära i dem. Köttet föll av när man rörde dom. Rickard lyckades få i sig hela sin portion medan M-L tyvärr fick lämna de sista 3 revbenen. Synd på så fantastiskt kött men det finns gränser… I alla fall ännu en fantastisk middag i detta land där de är så duktiga på mat.

Nästa dag begav vi oss efter frukost mot Freeport. Vår vana trogen satte vi GPS.en på att inte åka motorvägar för att få se lite mer av landskapet. Vi körde nu en bit in i landet först för att sedan ta oss mot kusten igen. Inne i landet såg man skillnaden tydligt i välståndet. Längs stora delar av vägen såg vi nästan bara s.k trailerhomes dvs avlånga hus som är flyttbara. Inte det mysigaste husen men förmodligen billiga och praktiskt om man måste flytta dit jobben finns. I dessa områden såg vi dessutom betydligt fler Trump skyltar än Clinton skyltar. När vi närmade oss Freeport ändrades bebyggelsen och man såg att folk hade mer pengar här. På ett ställe körde vi igenom ett litet samhälle där vi skulle korsa järnvägen. När vi kom fram såg vi två godståg på väg åt var sitt håll. Vi fick snällt ställa oss att vänta. Och vänta fick vi. Det var minst hundra vagnar på varje och vid olika tillfällen stannade de båda två och stod stilla. Men vi hade ju inte bråttom utan kunde bara sitta och fascineras av skådespelet.

Efter att ha varit inne  några affärer för att sondera lite blev det lunch på Linda Beanˋs. Detta var ytterligare ett återseende för M-L. Hon bodde i Freeport vid ett flertal tillfällen när hon var och jobbade här för några års sedan och detta var ett av favoritställena. Några timmar till spenderades på eftermiddagen med att gå in och ut i alla affärerna. Hela Freeport är fullt av outletaffärer för en massa kända märken och även om dollarkursen är extremt dålig så är det billigare än hemma. Det var dock fullt med folk överallt eftersom det var söndag och vi kände oss nöjda med att vi skulle kunna göra det mesta av vår shopping i lugn och ro dagen efter.

Vi checkade in på vårt hotell och blev glatt överraskade av rummet. Ett stor rum med en King size säng och separat avdelning med soffa och bord. Något av det billigaste men också bästa hittills.

img_0649

Lite senare på kvällen blev det middag på Tuscan Brick Oven Bistro. Nummer ett på Tripadvisor men och ett av M-L:s absoluta måsten. Mycket god mat och vi fick båda våra favoriter. Rickard en 340 grams Angus steak och M-L pasta med hummer.

img_0653

img_20161023_193747

Till frukost blev det ägg o bacon och en blåbärsvåffla som avslutning. Tur man har stretch i byxorna! Affärerna öppnade kl 10 och vi var där strax efter. Under dagen blev det två vändor till bilen för att lämna kassar. Avbrott för lunch på Linda Beanˋs och sen forsatte vi shoppingen. Hur det gick till förstår vi inte riktigt men vi icke shoppare lyckades fördriva en hel dag med just denna syssla och vi kom inte ut ur sista affären förrän vid 17-tiden.

img_0658 img_0660 img_0661 img_0665

Med tanke på allt vi handlat, och det faktum att vi nu var ganska trötta, hade vi bestämt att det fick bli middag på rummet. Vi stannade därför på Shaws supermarket på vägen tillbaka till hotellet och inhandlade lite ost, kex och en flaska vin. Vi stannade också på Irving och tankade några gallon. Vi hade tidigare haft problem med att vi behövt gå in och förbetala inne i butiken för att svenska kreditkort inte funkade i apparaterna. Nu hade vi konstaterat att Irving hade Cirkle K skylten så vi testade med Statoil kortet. Och det funkade direkt! Så nu är vår fina bil tankad så vi klarar oss resten av vägen tillbaka mot Boston.

img_0654


Ikväll blir det som sagt en lugn hemmakväll i soffan med någon bra film på tv :-).

Ett regnigt Augusta

Natten till igår regnade det ordentligt och även om det var mer eller mindre uppehåll på morgonen så var det rejält dimmigt. Efter frukost checkade vi ut från hotellet och lämnade Bar Harbor. Vi skulle till Augusta som är staten Maines huvudstad men hade gott om tid på oss så vi skulle ta en liten omväg via en Scenic route som vi sett på kartan. Efter några kilometers bilkörning insåg vi att det säkert varit väldigt vackert om vi sett något. Men det var så dimmigt att vi bestämde oss för att korta ner turen och bege oss in in landet igen.

Lagom till lunch körde vi in i Bangor. Vi parkerade bilen mitt i centrum och gick runt lite. Var ganska dött, inte mycket folk och inte mycket att se men god lunch fick vi i alla fall. Det blev varsin burrito med kyckling. Efter det lilla stoppet gick färden vidare mot Augusta och vi körde in på hotellets parkering vid halv tre. Vi hade bokat Senator Inn & Spa och vid incheckning togs vi om hand av en ung tjej som på typiskt amerikanskt maner hann prata med oss, checka in oss, ge oss 3 olika tipps med kartor från Google på saker vi kunde göra samtidigt som hon svarade i telefon och hanterade 2 andra personer som kom förbi under tiden vi stod vid disken. En annan hade tyckt att det var stressigt men hon blinkade inte ens….

Vi valde ett rum på bottenvåningen så vi kunde ha bilen utanför dörren. Man börjar ju bli bekväm efter en dryg vecka i USA:-). Rummet var inte ett av de bättre vi haft men helt ok. Låg nära spa-avdelningen som vi tänkte utnyttja eftersom väderleksprognosen utlovade regn. Efter att ha packat upp lite tog vi bilen ner mot floden. Tjejen i receptionen hade visat oss var Kennebec River Rail Trail som gick längs floden som flyter genom Augusta. På kartan såg det ut som den gick precis nedanför State House som såg pampigt ut på bilerna. Vi tänkte oss en liten promenad för att titta på det utifrån innan vi skulle besöka det dagen efter. Det var varmt och fuktigt och vi hade alldeles för mycket kläder på oss. Efter att ha gått 2 miles (ca 3 km) började vi fundra på varför vi aldrig kom fram så vi såg huset. Vi plockade fram kartan i mobilen och konstaterade att vi hade passerat det för länge sedan. Det syntes alltså inte från floden trots att det låg så nära! Snopna kände vi oss men det var bara att vända och gå tillbaka. Det slutade med att vi körde en sväng förbi istället.

Tillbaka på hotellet gick vi och satte oss i baren och tog en drink innan vi gick till hotellets matsal för middag. Vi hade läst menyn på rummet och blivit riktigt lockade och dessutom konstaterat att restaurangen fått betyg som nummer 2 av alla restauranger i Augusta på Tripadvisor. Kunde väl inte bli fel.

Vi beställer varsin Seafood Alfredo och vår servitris frågar oss var vi är ifrån. När vi svarar Sverige svarar hon snabbt att det är hon också. Det visar sig att hon har släkt på Öland (vi missuppfattar först hennes uttal som Åland…). Under kvällen pratar vi med henne flera gånger och det visar sig att hon inte har någon kontakt med sin släkt tyvärr. Vi berättar för henne om programmet ”Allt för Sverige” och visar henne hemsidan på engelska där de söker deltagare. Hon blir mycket intresserad och ska berätta för sin kusin om det som säkert är intresserad av att söka. Maten var förresten något av det bästa vi ätit här i Maine. En pasta med massor med pilgrimsmusslor, räkor, hummerkött och krabbkött.

Idag har det regnat av och till hela dagen. Perfekt väder för att gå på museum. Första målet för dagen var Maine State Museum. Ett stort museum som visade Maines historia, hur livet såg ut här under 1800-talet och framåt. Dessutom riktigt fina installationer över djurlivet men alla djuren i sin naturliga miljö. I mitten av museet hade man byggt upp en stor replika av ett gammalt sågverk med vattendrivna hjul i flera våningar som drev maskinerna. I en annan avdelning visade man Maine byggda båtar och bilar och där fanns dessutom en skylt som visade avståndet till ett antal städer i regionen som har namn som länderna som den invandrade befolkningen kom ifrån.

img_0634 img_0635 img_0637 img_0638

img_20161022_100853

img_20161022_111202

Vi spenderade ett par timmar på museet och när vi kom ut höll det upp och vi tog en sväng ner till parken nedanför State House. Vi hade konstaterat att själva State House var stängt på lördagar så vi fick nöja oss med lite bilder utifrån.

img_0640

Vi körde mot Hallowell. Ännu ett tips från den fantastiska tjejen i receptionen. Hallowell är en ort som ligger ihop med Augusta och där huvudgatan, alldeles vid floden, kantades av gamla hus med både butiker och restauranger. Vi gick runt en stund och hittade sedan en restaurang att äta lunch på. Valet föll på Liberty Cup och en lördag lunch visade det sig vara populärt vilket alltid är ett gott tecken. Vi fick vänta en stund på ett bord. Lunchen var precis så god som vi hade hopppats och mätta och nöjda gav vi oss tillbaka till bilen.

img_0641

img_20161022_121700

 

Tillbaka på hotellet kände vi att lite spa inte skulle vara fel och vi spenderade någon timme i pool och bubbelpool. Rickard som älskar att basta tog en stund där medan M-L tog det lugnt vid poolkanten istället.

Efter att ha gjort oss iordning efter badet hade klockan hunnit bli 4 och Happy Hour i baren hade börjat. Varsin öl där samtidigt som vi skrev denna text. När vi suttit en stund kommer ett par in som det visar sig just gift sig. Hon har brudklänningen på och han kostym. de är så fulla att han har svårt att prata men de får med sig ännu mer alkohol till rummet. Efter en lång stund kommer han tillbaka själv och sätter sig och dricker öl med en kompis i baren. Hon, berättar han, ligger kvar på rummet för hon är så onykter. Vilken underbar bröllopsnatt det blir….

Precis innan vi skulle gå kom vår servitris från igår kväll fram och sa att hon berättat för sin mamma om oss. Hon är bara tredje generationen invandrare och tänker att det därmed inte vore så svårt att hitta släkten i Sverige. Vore riktigt häftigt om hon dyker upp i nästa säsong av ”Allt för Sverige” :-).

 

Tre toppar

Dagens vandringstur var att gå upp till tre toppar som låg bredvid varandra. Dagen började med solsken men senare på dagen skulle det mulna på så vi ville komma iväg tidigt. Efter frukost packade vi ryggsäcken och gav oss iväg. Vi hade en bra karta och nu visste vi att vi skulle behöva titta noga för att hitta början på leden eftersom det inte var så väl utmärkt. Efter någa kilometers bilkörning började vi närma oss och Rickard körde ut åt sidan för att släppa förbi bilarna bakom och ge oss lite mer tid att leta. När vi stannat för att låta dem passera tittade vi till vänster på motsatta sidan vägen och där var skylten vi letade efter!

img_0630

Inledningsvis gick leden i blandskog och underlaget var ömsom barr ömsom löv i blandade färgen. Stigningen var måttlig men vi förstod att det skulle bli brantare eftersom turen inte var så lång men vi skulle upp till 419 möh till den första toppen Sargent. Efter en stund övergick leden till att följa en bäckfåra med sten och alleftersom vi fortsatte blev stigningen brantare och stenarna större. Den sista biten i bäckfåran var det mer klättring än vandring. Fram och tillbaka över fåran och över och ibland under stora stenar. Ingen lek men väldigt roligt. Något av den mest utmanande vandring vi någonsin gjort.

img_0615 img_0616 img_0617

Efter en bits klättring kom vi till ett vägskäl där leden delade på sig upp på de tre olika topparna. Vi skulle börja med den till vänster och insåg att vi skulle komma ner från den tredje toppen till samma ställe och göra samma klättring nedåt. Ännu mer utmanande!

Klättringen var nu över och leden fortsatte brant uppåt men nu mest på bara klippor mellan lägre barrträd. Ju längre upp vi kom desto färre träd fanns det. Nu började vi också få en fantastisk utsikt nedåt. Härligt med sol från en klarblå himmel. Efter en timme och 45 minuter var vi uppe på första toppen. Efter att ha tagit lite bilder satte vi oss i lä bakom en klippa och fyllde på med lite vatten och nötter. Vi hade fortfarande inte sett till någon annan men så var vi ganska tidigt iväg också.

img_0619 img_0620

Efter lite vila gav vi oss iväg mot topp nummer två – Gilmore Peak 316 möh. Nedåt först förstås och det gick inte heller så fort eftersom det var ganska brant. Här mötte vi också en ensam kille som var den första vi sett. Efter en halvtimme var vi uppe på Gilmore och tog de givna toppbilderna.

img_0623

Här stannade vi inte så länge utan gav oss av mot topp nummer 3 – Parkman 287 möh. På vägen ner mötte vi ett annat par som vi pratade en stund med. De gjorde samma tur som vi men omvänt och hade dessutom klämt ytterligare en topp – Bald Peak.

Efter ytterligare en halvtimme var vi uppe på Parkman och efter att ha tagit lite kort var det dags för lunch.

img_0625

Vi hittade en perfekt klippkant med ryggstöd i lä och intog vår lunch i solen. Nu hade det blivit riktigt varmt och skönt och vi blev sittande en stund och njöt i solen. Vägen ner gick över klippor och med lagom lutning för att det skulle bli bekvämt och vi kunde njuta av utsikten en bra bit ner. Vi visste ju dock att vi skulle komma ner till bäckfåran igen och behöva upprepa samma väg igen men nedåt. Något M-L inte såg fram emot pga sitt onda knä men bara att bita ihop.

Vi nådde stället där alla lederna till topparna gick ihop och började klättringen nedåt. Ett antal gånger stod vi båda och tittade och förstod inte riktigt hur vi skulle bära oss åt för att komma ner men vi kom alltid på någon väg som funkade utan att vi riskerade livhanken,

5 timmar från start var vi tillbaka vid bilen. Efter lite stretch var vi på väg tillbaka till hotellet. Vi var tillbaka vid 14-tiden och satte oss med varsin öl utanför vårt rum. En dusch senare var vi redo att ge oss ut på byn igen.

Målet nu var Abbe museum som handlar om USA:s urinvånare dvs indianerna. En mycket intressant utställning som berättade om deras historia, hur de kämpar för upprättelse idag och visade en del av deras fantastiska hantverk i form av träsnideriner och korgar flätade av bark.

Efter denna dos av lite kultur blev det ett stopp på en pub för en öl innan vi gick vidare genom byn. Mycket affärer finns det men de flesta inriktade på turister dvs mycket souvenirer. Dessutom gör ju dollarkursen för tillfället att det mesta inte är så billigt så det blev inga köp alls. Vi gick för att hitta något att äta istället och nu var det åter tillbaka till skaldjuren. De blev en lite skål musselsoppa till förrätt och ännu en lobster roll. Mums!

På tal om dollarkursen så tankade vi häromdagen och var tvungna att räkna flera gånger för att vara säkra på att det var rätt. Det var nämligen så otroligt billigt. Ca 4,50 SEK per lite bensin!!! Inte konstigt de kör så mycket och så stora bilar.

Cadillac Mountain

Det var blött ute efter nattens regn när vi vaknade men det såg ut att ljusna. Efter sedvanlig frukost med bagel och cream cheese kollade vi väderleksprognosen på tv . Den utlovade soligt väder med upp till 70 fahrenheit dvs 21 grader. Vi bestämde oss för att ta den långa av de två turerna som vi blivit rekommenderade vilket innebar upp till Cadillac Mountain på 466 möh. Efter att ha packat ryggsäcken gick vi längs huvudgatan till Subway för att inhandla dagens lunch. Åter vid bilen gav vi oss iväg på väg nr 3 som skulle ta oss till starten på leden. Efter att ha kört förbi den en gång hittade vi den till sist. Tur att vi visste var vi skulle leta för annars hade vi aldrig hittat den gömd inne bland träden.

img_0611

Vi parkerade bilen gav oss iväg på leden. Till toppen skulle det enligt angivelsen vara 5,6 kilometer. Eftersom det regnat på natten var det fortfarande rätt fuktigt både på marken och i luften. Den första delen av leden gick genom blandskog med en lätt stigning. Underlaget blandat med både sten och rötter. Efter ca 2 kilometer började  vegetationen ändras och det övergick till att vara enbart mindre barrträd. Underlaget blev också mer och mer klippor och snart gick vi på bara berget. Solen kom också fram och det började bli varmt. Leden följde kammen på berget i en svag stigning uppåt. Så småningom lämnade vi skogen helt och och hade fri sikt åt båda sidor. Nu började det bli riktigt läckert med hög höjd och fri sikt mot havet och omgivande berg.

img_0599 img_0600 img_0602

img_0604


Efter 2,5 timme var vi uppe på toppen. Vi hade inte mött någon förrän vi var nästan uppe men nu var det desto mer folk. Nästan samtliga hade tagit bilen upp för att se utsikten. Fusk!!! Vi som vandrat upp gick runt en stund för att njuta av utsikten och drog oss sedan lite längre bort där vi hittade en bra plats och lite mer avskildhet. Det var dags för lunch. Vi har väl sällan ätit en lunch med bättre utsikt.

img_0605 img_0607

Efter lite vila var det dags att ta sig neråt igen. Nu skulle vi visserligen gå samma väg tillbaka men denna gång med hela den härliga utsikten framför oss. Just när vi skulle gå på leden kom vi i samspråk med ett amerikanskt par som var lite villrådiga vilken led de skulle ta. Efter vår beskrivning valde de att följa med oss. De verkade inte ha planerat sin tur alls och hade bilen på toppen så hur långt de än gick skulle de behöva gå upp igen. Vi växlade mellan att gå före och efter dem längs vägen och bytte några ord med dem varje gång vi stötte ihop. Vi frågade hur långt de hade tänkt gå ne och det verkade de inte riktigt veta. Efter att de kommit ner en bit erbjöd vi oss att vi kunde köra dem tillbaka till bilen på toppen om det var så att de ville gå hela vägen ner.

Vägen ner var helt fantastisk. Man såg långt och solen strålade från en klarblå himmel. För det mesta var det varmt men emellanåt kylde det något i vinden. Vi njöt av vyerna och det fina vädret och pratade med folk som vi träffade på långs vägen.

img_0609

När vi sista gången gick ikapp paret vi träffat i början hade vi bara 2 kilometer kvar till bilen och vi sa att erbjudandet kvarstod om att köra dem upp igen. De vidhöll att det inte skulle behövas. Vi lämnade dem och efter 5,5 timmars vandring var vi tillbaka vid vår bil. Vi ställde oss och strechade lite vid bilen och efter en stund kommer de båda ut på vägen framför vår bil. Vi fortsatte att prata med med och var nu övertygade om att de skulle ta vårt erbjudande om skjuts. Men icke, han sa att hon fick bestämma eftersom det var hon som hade det tyngst. Men hon var envis och sa att det skall gå. Imponerande! Klockan var nu 14.30 och värmen steg fortafarande. Och de hade nu minst 2,5 timme tillbaka upp igen. Helt galet tyckte vi men det kanske är oss det är fel på….

Vi satte kurs tillbaka mot Bar Habour och besökte vårt stamställe – Hannaford supermarket. Vi behövde bunkra för vandringen imorgon. Mer vatten och nötter och mackor till lunch. Dessutom blev det några kalla Lobster ale (en röd öl) som satt fint när vi sedan kom tillbaka på hotellet. Utanför vårt rum stod det varsin stol där vi satte oss med varsin öl innan det var dags för dusch.

Efter att ha duschat och bytt till torra kläder var klockan 16 och man kan tycka att vi skulle vara trötta på att gå. Men vi var rörande överens om att vi nu skulle gå Shore path. En strandpromenad som började en bit nedanför vårt hotell och följde strandkanten in till hamnen i mitten av Bar Harbour. Längs vägen fanns små tavlor med lite historia om staden och livet förr. Där fick vi bl.a lära oss att hummer förr i världen användes som gödsel och gav till fångar att äta eftersom ingen annan ville ha.


img_0612 img_0613

Eftermiddagen och kvällen blev lika bra som resten av dagen. Vindarna var ljumma och vi njöt av utsikten med båtarna som guppade i den dalande eftermiddagssolen. Efter att ha kommit fram till hamnen gick vi upp i byn och hamnade på Bar Harbour Beerworks igen. Mest därför att det var det enda stället som hade en utomhusservering där vi kunde sätta oss och få något att dricka. Vi satt med varsiitt glas vin där en stund och insåg sedan att klockan var så mycket att vi lika gärna kunde äta där också. M-L gjorde ett avsteg från sin plan att leva på hummer och pilgrimsmusslor i Maine och det blev varsin hamburgare istället. Inte fel det heller när det är riktigt gjort.

img_0614

Efter god middag blev det lite strosande på huvudgatan och några besök i affärer som snart skulle stänga. Ikväll blir det tv på rummet för att titta på den diektsända sista debatten mellan Clinton och Trump. Får se hur länge vi står ut med pajkastningen….

Från Lincolnville till Bar Harbour

Till frukost idag valde vi nygräddad våffla. Finns på nästan alla ställen och måste ju prövas minst en gång. En liten pappersmugg står färdig med just så mycket smet som behövs. Denna häller man i våffeljärnet. Det slås ihop och man snurrar ett halvt varv och klockan startar. 2min o 30 sekunder tog det och sedan piper det att det är klart. Man vrider ett halvt varv tllbaka och öppnar och voilá där ligger en lagom gräddad tjock våffla. En lång platsgaffel ligger vid sidan om som man använder för att ta upp sin våffla. Aldrig kladdigt och aldrig fastnar det. Så häller man på rikligt med lönnsirap som står vid sidan om och man gar en underbart god start på dagen. Kanske inte funkar varje dag om man ska komma i kläderna vid semesterns slut men ack så gott.

För att kompensera lite för våfflan tog vi en promenad ner till vattnet efter frukost. Mulet väder men stilla och skönt ändå.

img_0576 img_0578

Åter på hotellrummet packade vi väskorna och strax före halv 10 satte vi oss i bilen och styrde norrut. Första stoppet blev staden Belfast. En litet samhälle vid vattnet som anlades 1770 av familjer från Skottland och Irland. Enligt sägnen valdes namnet genom att man singlade slant. Denna by är känd för sina konstnärer och det syntes verkligen på huvudgatan. Den kantades av olika konstverk. Många av dem i formen av soffor att sitta på.Vi såg en soffa gjord av snöskyfflar, en i form av en avbruten gitarr och en i form av ett piano. Efter att ha strosat runt en stund begav vi oss vidare.


img_0579img_0580

Nästa stopp blev Ellsworth. Där parkerade vi bilen och gav oss upp längs huvudgatan i jakt på någonstans att fika. Vi hittade Riverside café där valet föll på en bit paj med glass. Mycket gott men mättande och vi beslutade att vi nog skulle skippa lunchen och satsa på tidig middag istället. Vid 13-tiden började vi närma oss Bar Harbour. Vi kom till infarten till Acadia National Park och bestämde oss för att besöka Visitor center för att få kartor och planera de närmaste dagarnas vandringar. Vi löste inträde vilket innebar 25 dollar för bilen oavsett antal passagerare. Då fick man tillträde i 7 dagar. Efter att ha fått vår biljett gick vi till informationsdisken för att få lite tips inför vår vandring. En ung kvinna förhörde sig om vi ville åka bil eller vandra och sken upp lite när hon förstod att vi inte var rädda för vare sig långa turer eller höga höjder. Med hennes hjälp valde vi att ta oss upp till Mount Cadillac (466 möh) den ena dagen och göra en tur som tar oss upp till tre något lägre toppar den andra dagen. Vädret får bestämma i vilken ordning. Enligt väderprognosen kan det bli lite regn någon av dagarna.

Eftersom det fortfarande var för tidigt att checka in på hotellet valde vi att ge oss in i parken direkt men med bil. Det finns en 45 km lång slinga runt parken där man kommer förbi flera fina utsiktsplatser. Vi stannade på ett flertal av dem bl.a en härlig strand och ett ställe kallat Thunder Hole. Där slog vågorna in mellan höga stenpelare. Ett mäktigt skådespel.

img_0587 img_0592 img_0593

Efter avslutat tur tog vi oss till hotellet vilket visade sig ligga mitt på huvudgatan i Bar Harbour. Vårt rum var dock inte klart och vi parkerade bilen och gav oss iväg längs huvudgatan. Staden är mycket mysig med små låga trähus med affärer o restauranger. Efter en stund vavlde vi att gå in på Bar Harbour Beerworks. En bar och restaurang med en ansenlig lista ölsorter på fat. Efter viss guidning från tjejen i baren blev det en Lunch IPA för M-L och Atlantic IPA för Rickard. Vi var både mycket nöjda med våra val. Vi ville ha lite snacks till ölen också eftersom vi inte ätit någon lunch, Vårt första val Pretzel var slut så tjejen bakom disken rekommenderade nachos med chili. Det blev det och döm om vår förvåning när det efter en stund dyker upp ett stort fat överfullt med nachos, ost, köttfärs, lök, paprika och bönor med salsa och creme fraiche till. En gigantisk portion men ack så gott.

img_0595 img_0596

Vi blev sittande en stund innan vi gav oss vidare nerför huvudgatan. Snart var vi nere i hamnen där vi på håll redan tidigare under dagen sett att det låg 2 stora kryssningsfartyg. Det stösta av dem som låg närmast hette Regal Princess och hade 8 våningar med hytter.

img_20161018_180937

Två mindre båtar gick i skytteltrafik med passagerare in i hamnen. Nu förstod vi varför det var fullt med folk på huvudgatan trots att det borde vara lågsäsong.

img_0597

Tillbaka på hotellet var rummet klart. Det är av motelltyp så även om vi bor på andra våningen har vi bilen precis nedanför. Ett mycket fint rum var det också. Här ska vi nog stå ut några nätter.

Backe upp och backe ner

Idag vaknade vi till en klarblå himmel. Redan när vi gick till frukosten vid 07.30 var det betydligt varmare än igår. Lovade gott för dagen. Efter frukost njöt vi en stund i solen och värmen på balkongen innan vi packade ryggsäcken för dagens äventyr.

img_0557

Dagens tur skulle utgå från andra sidan parken så vi tog bilen mot Lincolnville för att följa väg 173 norrut. Efter att först ha kört förbi avfarten en gång hittade vi till slut parkeringen och början på leden. Vi gav oss iväg vid 8.45. Den första biten gick på en bred stig och sluttade svagt uppför hela tiden. De stora lövträden omslöt oss som in en tunnel och solen strilade genom lövverket. Vi hade en plan för dagen som vi fick ändra på efter en stund när vi insåg att vi missat stället där vi skulle gå på en ny led. Men det visade sig bli ett bättre val. Efter ca 45 minuter vek vi av den breda stigen och följde en mindre stig som gick genom gammal jorsbruksbygd stod det. Vi såg rester av gamla gärdsgårdar så det stämde säkert men att det var länge sedan var också klart med tanke på hur gammal skogen runt om var. Fint var det i alla fall. Efter en stunds vandring skrek Rickard till. det hade rört sig bland alla löven som låg på stigen. Det visade sig vara en stor groda som villigt ställde upp för lite närbilder.

img_0565

Och sen tyckte Rickard att M-L också skulle få vara med på bild eftersom det är hon som skriver:-).

img_0558 img_0562


Efter ytterligare en halvtimme kom vi fram till en glänta där man kunde ta höger upp på en topp. Det var vi naturlligtvis tvungna att göra. Eftersom vi nu kom ut i solen kände vi genast hur varmt det var. Väl uppe på Cameron Mountain möttes vi av härliga vyer åt alla håll. Lövträd i magiska färgskiftningar, sjöar och böljande kullar runtom. Där blev vi sittande en stund och njöt och passade på att fylla på lite energi.

img_0566 img_0570

Efter en härlig vila tog vi oss ner igen och fortsatte på leden. Efter en stund vek den av skarpt åt vänster och det började gå rejält uppför igen. Det fortsatte att göra så i ca 30 minuter men i lugnt tempo och i vacker natur är det inga problem.

img_20161017_101724

När vi kommit upp en bra bit hittade vi skylten som visade var nästa led började som skulle ta oss tillbaka igen. Denna led hette Sky Blue trail och skulle gå genom blåbärsskog enligt beskrivningen. Nu är det ju lite sent för blåbär men nu skiftade terrängen mer åt barrskog. Det var relativt lättgånget även om det gick både upp och ner. Efter ca 45 minuter började det gå neråt mer än uppåt och det började kännas i benen. Det är verkligen påfrestande för ben och knän att gå nerför. En stund senare var vi tillbaka på den breda stigen vi börjat på längre ner och vi följd den en bit norrut för att hitta leden som skulle ta oss upp på Bald Rock Mountain. Eftersom klockan nu var 11.30 hade vi lunchen på toppen som nästa mål. Hela leden upp på toppen och ner på andra sidan skulle ta 30 minuter attgår enligt beskrivningen. Därmed var det inte då långt men desto brantare. Det blev en vacker vandring uppför med små steg. På vägen upp mötte vi två amerikaner som med glada tillrop berättade att det absolut var värt mödan. Den siste meddelade att vi bara hade ca 5 minuter kvar vilket kändes härligt. Väl uppe stod vi inför en underbar utsikt över Penobscot Bay med dess öar. Norrut såg vi ner på Lincolnville och söderut mot Camden. Efter att ha njutit av utsikten och solen en stund var det dags för lunch. Mackor med kyckling o ceasardressing från Hannaford smakade underbart.

img_0571 img_0574

Vi satt länge och bara njöt av att vara i det fantastiska vädret och kände att det här är livet. Det är synd att man måste jobba. Och inte hade vi några postkodlotter heller…. Efter välbehövlig vila var det dags astt ta sig neråt igen. Något ingen av oss såg fram emot. Nerfärden tog ca 30 minuter och förutom att det kändes i knän och vader så var marken full av alla dessa ekollon som är förrädiska och gärna blir till rullskridskor om det vill sig illa. Ett fall eller två blev det allt men inga bestående men. Mer imponerande var väl att vi återigen klarade oss från att få en av dessa projektiler i skallen. M-L fick en ordentlig snärt av en på vaden men förutom att det gjorde rejält ont gick det bra.

Tillbaka i bilen satte vi kurs mot hotellet. Nu var det städat när vi kom fram och vi njöt av en härlig dusch efter en svettig dags vandring. Fräscha igen satte vi kurs mot Rockland och Maine Lighthouse Museum. Väl där fick vi ser en utställning om livet på de olika fyrarna längs Maines kust. Intressant och fascinerande när man tänker på vilket liv dessa familjer levde isolerade på öar ute i havet. Efter museibesöket gck färden tillbaka mot hotellet med ett stop på Hannaford supermarket igen. Vi börjar bli stammisar! Efter en hel dags vandring orkar vi inte ta oss ut och äta utan planen blev ostar, salami, foccaccia och vin på rummet. Nu sitter vi ute på balkongen och njuter av att det fortfarande är ganska varmt. Imorgon lämnar vi Lincolnville och åker till Bar Harbour och Acadia State Park.

 

Vandring i Camden Hills State Park

Även om Rickard varit uppe inatt och bråkat med luftkonditioneringen som han tyckte lät för mycket, så har vi sovit gott inatt också. Med varsin gigantisk säng med 4 kuddar i varje behöver vi inte slåss om utrymmet i alla fall. 🙂

Frukosten var den sedvanliga dvs bagel med crema cheese och kaffe. På detta hotellet fanns det flera olika styrkor på kaffet att välja mellan och det var riktigt gott. Efter en så god början på dagen kan det ju inte annat än bli bra.

Efter frukost packade vi vår ryggsäck med lunchmackorna, nötmixen och vatten och satte oss i bilen för att åka till parken som låg väldigt nära. Vi betalade inträdet på 6 dollar styck och körde in. Ganska snart hittade vi parkeringen varifrån flera utav lederna utgick. Vi hade valt Megunticook Trail som skulle ta oss upp på toppen av det högsta berget Mount Megunticook. Visserligen bara 420 meter högt (1385 feet låter högre…) men går man nästan rakt upp så känns det definitivt högre! Leden gick genom vacker lövskog som skiftade vackert i färg. Inledningsvis var vi helt övertygade om att vi inte skulle klara dagen utan att få ett eller ett par ekollon i skallen såsom det rasade överallt men det skulle visa sig att vi klarade oss.

img_0543

img_0544

Efter en timmes brant stigning längs med bergssidan var vi uppe nästan högst upp och fick en fantastisk utsikt över Penobscot Bay och staden Camden en bit bort. Det blåste dock en hel del däruppe så vi gav oss ganska snart åter in i skogen där leden fortsatte vidare. Själva toppen på berget visade sig ligga inne i skogen och var utmärkt med ett röse och en skylt. Där blev det några minuters stopp för att fylla på reserverna lite med nötter, torkad frukt och vatten. Nu gick färden neråt igen och stigen var full med fallna löv. Visserligen mycket vackra men lite förrädiska då det var brant nerför på sina ställen och de dolde sten och grenar under sig.

  1. img_0546img_0550img_0551img_0553img_0555

Efter ytterligare en timmes vandring kom vi ner till en raststuga. Vi satte oss en stund på bänkarna utanför i solen och njöt av det fina vädret. Just när vi skulle ge oss iväg kom det 3 kvinnor till häst på den lite större stig vi kommit ut på. De bad oss ta kort på dem och gav sig sedan iväg före oss. Vi konstaterade snart att vi gick i ungefär samma tempo som de red så det var verkligen en söndagsutflykt. Efter en stund på den större stigen vek vi av upp i skogen igen och följde en lite trevligare stig lite högre upp. Efter en halvtimme kom vi tillbaka ner till den större stigen och följde sedan den tillbaka ner. Nu var det riktigt varmt och till och med Rickard tog av sig jackan.

Efter nästan 4 timmars vandring var vi tillbaka vid bilen. Nu var kl halv ett och vi konstaterade att det skulle bli gott med mat. Att Rickard burit med sig maten helt i onödan konstaterade vi också men så blir det ju ibland när planerna ändras längs vägen. Vi tog bilen till den del av parken som låg nere vi havet och hittade en bänk längst ner vid vattnet där vi njöt av vår medhavda mat. Det är sällan mat smakar så gott som efter några timmars vandring.

Efter lunchen blev det en tur till Hannaford supermarket igen för att proviantera inför morgondagens vandring. Nya mackor och mer vatten behövdes. När vi vid 14-tiden kom tillbaka till hotellet var rummet ännu inte städat. Vädret var härligt så vi tog med oss den cheesecake vi köpt, hämtade varsin kopp kaffe i lobbyn och satte oss i solen i ett par sköna solstolar med utsikt ner mot vattnet. Där njöt vi för fullt i en timme i tron om att de skulle hinna städa rummet. Men icke, när vi kom till rummet vid 15.30-tiden var det fortfarande inte städat och nu behövde vi duscha efter vandringen. Så när städeskan sedan dök upp vid 16-tiden avböjde vi. Det är ju inte så att man inte klarar att bädda sängen själv:-).

Kvällens middag intogs på Lobster Pound i Lincolnville. Många ställen vid kusten stänger för vintern snart vilket visade sig genom att den öl Rickard ville ha var slut och den mat vi ville ha också var det. Men det fanns ju annat. Det blev en Deep fried sea food platter dvs massor med stora räkor, pilgrimsmusslor, kolja o clams som friterats. Mycket gott!

Booth Bay Harbour och Lincolnville

Efter en god natts sömn i vår prinsessan-på-ärten säng vaknade vi vid 07.30 på Thugboat Inn. Solen sken och utlovade en härlig dag. Frukost serverades i restaurangen som såg ut som en båt som strandat. Det var buffe och det blev ostomelett med bacon, rostad bagel med cream cheese och lagom blaskigt kaffe.

img_0523

Efter frukost packade vi bilen och checkade ut. Vi gick ner tll hamnen och köpte biljetter till båtturen ”Little bit of Maine” som skulle avgå kl 10. I väntan på att båten skulle avgå satt vi på en bänk i solen och njöt av värmen.

img_0507

Båtturen varade i 2 timmar och tog oss runt några av de 3000 öar som finns i skärgården utanför Maines kust. Fantastiska hus, några fina fyrar, sälar och mycket fåglar gjorde det till en mycket trevlig tur. Skepparen på båten guidade oss hela tiden och vi fascinerades återigen över hur duktiga amerikaner är på just detta. Att berätta så att det är intressant och underhållande hela tiden.

img_0512

img_0517

Väl i land var kl 12 var det dags för lunch och cafet Red cup låg precis där båten la till. Vi beställde varsin varm smörgås och kaffe. Det var Silvias man som kom ut med maten och vi bytte några ord med honom. Efter en stund kom Silvia själv och gav oss en liten påse med nybakade chocolate chip cookies att ta med på resan.

Efter denna goda lunch begav vi oss till Coastal Maine Botanical Gardens som Silvia rekommenderat. En fantastisk botanisk trädgård där vi gick runt i ett par timmar. En underbar blandning av träd, växter och skulpturer. I parken pågick frenetiskt arbete att ordningställa den för nästa stora evenemang i mitten av november då man sätter belysning i träd o buskar. Lite synd att vi missar det för det måste vara något alldeles extra. Efter en härlig promenad i parken köpte vi med oss varsin kaffe och åt Silvias suveräna cookie innan vi begav oss norrut.

img_0529img_0531


img_0537img_0541

Vi hade en 2 timmar lång resa till Lincolnville där vi stannar i 3 nätter. Det ligger precis utanför Camden State Park där vi ska vandra några dagar. Efter att ha passerat Camden stad med små trevliga affärer och mycket folk hittade vi vårt hotell – Glenmore by the sea. Det ligger på sluttningen ned mot Penobscot Bay och vårt rum är stort och har en terrass utanför med utsikt mot bukten.

Efter att vi installerat oss tog vi bilen tillbaka till Camden för att proviantera inför vandringen imorgon. Ett besök på Hannaford supermarket gav wraps, frukt och lite nötter vilket blir perfekt för vandringen. Dessutom några flaskor vin o öl så vi klarar oss de närmsta dagarna. Efter shoppingturen blev det en tur till Lincolnville och restaurangen Lobster Pond där vi beställde 2 Lobster Rolls att ta med. Kvinnan bakom disken rekommenderade den varma varianten dvs ett rostad bröd fyllt med massor med hummerkött som stekts snabbt i smör innan det lades i brödet. Vid återkomst till hotellet blev det intag av denna delikata måltid tillsammans med ett gott vin från Robert Mondavi vars vingård vi besökte i Californien för 2 år sedan.

Innan läggdags tog vi en promenad ner till vattnet och fick denna vackra bild av fullmånen.

img_0542