Anmälda och resultat 

En Grand Prix tävling nära vårt eget distrikt.
Redan flera anmälda från VSF, inkl undertecknad.

Väl mött i Göteborg
/ Rickard

Hej.

Vi vill med detta mail göra reklam för schacktävlingen Kvibergspelen som kommer gå i Göteborg den 20-22/4. Spelplats är riktigt fina Prioritet Serneke Arena och stora mängder schackspelare väntas vara med; däribland flertalet stormästare.

Inbjudan
Mer information om tävlingen kan hittas på Sveriges schackförbunds GP-sida:
Anmälan
Anmälda

Kvibergspelen |

Med vänliga hälsningar

Kvibergspelens arrangörsgrupp

Turneringen startade 1/9 2016.

Nu har jag bara 3 partier kvar av 12 på mitt bord.
Hittills en vinst och 8 remier.

Lag Tabellen

Mitt bord tabell

Sista dagen på vår härliga semester och i eftermiddag går flyget från Boston. Vi hade fått tips av Mark och Maryann att besöka Kennebunkport som låg på vägen mot Boston. Så efter frukost gav vi oss iväg.

Vi var framme i Kennebunkport vid 10.30 och parkerade bilen för att ta oss en tur runt i byn. Det är en mycket trevlig liten stad med vackra hus. Det syns att det finns mycket pengar och en av de stora attraktionerna, i alla fall för amerikanerna är att Bush-familjen har en egendom här. I turistbroschyrerna stod beskrivet hur man kunde ta en promenad längs havskanten för att få se den. Det var också det Mark pratat om men vi kände väl att det inte riktigt lockade lika mycket… Vi tog en promenad i centrum istället, gick över den vackra bron som går över vattnet till den andras sidan viken, och hittade snart en trevligt fik där vi kunde få en kopp kaffe. Pä väggarna därinne fanns massor med bilden av George Bush och ägarinnan och det var tydligt att han var en trogen besökare.

Efter en god kopp kaffe gick vi ut i solen igen och tillbaka mot bilen. Vid änden av bron låg en affär som lagt ner mycket jobb på Hallowen dekorationer. Vi har sett otroligt mycket sådana under våra veckor här. Övervägande delen av alla hus har någon form av dekoration. En del mer avancerade än andra. De går verkligen in för Halloween och att syftet är att skrämmas är det ingen tvekan om. Mycket skelett, kistor och spindelväv har vi sett. Och detta var inget undantag.

Efter att ha sett det vi ville satte vi oss åter i bilen och ställde in GPS:en på Dollar Rental Car return på flyplatsen. Vi valde nu motorväg för att ta oss snabbt fram. Det innebar bred, rak väg utan minsta utsikt och därmed riktigt tråkigt. Efter 1,5 timme var vi framme vid flyplatsen och efter några minuter bara var vi av med bilen och på väg mot incheckningen. Även denna gick otroligt smidigt och det var ingen kö vid säkerhetskontrollen så snart var vi inne i terminalen. Nu var det drygt 2 timmar var till flyget skulle gå och hög tid för lunch. Vi satte oss på det enda ställe som inte var fast food i den här terminalen – Vino Volo. Där kunde man få en lättare lunch samtidigt som man provade vin. Mycket trevligt och gott.

Planet gick i tid och resten av resan hem gick helt enligt plan. Landade i Amsterdam vid 05.30 på morgonen och efter att ha tagit oss till vår gate var det bara att vänta på sista flyget till Göteborg 07.50. Sega och trötta var vi eftersom vi inte sovit så mycket på planet från USA. Vi landade på tidtabell vid 09.20 och efter en lite seg hemresa med bil var vi äntligen hemma vid 12-tiden. Borta bra men hemma bäst! Vi har haft två helt fantastiska veckor och hunnit med så mycket. Det kommer vi att kunna leva på länge!

Från Freeport åkte vi till Portland där vi skulle tillbringa de två sista nätterna innan vi åker hem. Vi körde in i stan vid 11-tiden på förmiddagen och parkerade bilen nerer i hamnen för att se oss omkring i downtown där husen är låga och av äldre snitt. Riktigt mysiga kvarter men det blåste iskallt så efter en stund fick vi gå in och värma oss på ett Starbucks en stund.  Under tiden vi drack vårt kaffe funderade vi på vad vi skulle göra och återigen visade Tripadvisor oss vägen. Vi hade tänkt oss Portland Museum of Art men det visade sig vara stängt på tisdagar. Då såg vi att det fanns ett bryggeri en bit bort som hade gratis rundturer varje timme. En började kl 13 vilket passade oss bra.

På vägen hittade vi Elevation burger som skröt om att de malde sin egen köttfärs av djur som ätit ekologiskt. Lät och såg väldigt bra. Visserligen en Fast food restaurang vilket vi försökt undvika men den här var i en klass för sig. Hamburgaren kom dessutom utan en massa pommes frites vilket bara är ett plus. Och hamburgaren var verkligen supergod. Nygjord och med grovmald köttfärs. Kanon!

Tillbaka i bilen insåg vi att om vi skulle hinna till runturen fick vi lägga på ett kol och ställde in GPS:en på  bryggeriets adress. Skulle vara 7 miles och ta en halvtimme. M-L satte plattan i mattan och 3 minuter i ett svängde vi in på Allagash bryggeris parkering. När vi kom in visade det sig att deras klocka gick en del efter så vi hade till och med tid att få ett första smakprov. En öl som de nyss fått pris för och som de uppenbarligen var mycket stolta över. Bryggeriet startades av Rob Michaels för 21 år sedan i mycket liten skala och det tog många år för det att ta fart. Hans idé´var att göra belgiskinspirerad öl i Maine vilket han var först med. Vi gick en rundvandring med en av de anställda som med stor entusiasm berättade om tillverkningen. Han berättade också att alla anställda får komma med ideer till nya ölsmaker som de sedan provtillverkar i en mindre anläggning. Sedan får de andra anställda provsmaka och om den gillas kan den komma in i sortimentet.

Efter att ha gått runt anläggningen i en timme var det dags att provsmaka ytterligare några varianter. M-L fick ta det lite försiktigt med smakandet eftersom hon körde och alkoholprocenten var mellan 6-11. Men goda var de allihop! Efter avslutatad rundtur var det dags att ta sig till hotellet och checka in. Vi hade bokat La Quinta in som inte låg i centrum men inte så långt ifrån. Vi hittade det utan problem och det visade sig vara helt ok det med. Något mindre rum än tidigare men snyggt och fräscht. Efter lite vila på rummet gick vi ner i lobbyn för att bli upphämtade av M-Lˋs f.d kollega Mark och hans fru. De bor i utkanterna av Portland och vi hade gjort upp att de skulle hämta oss på hotellet för gemensam middag.

Middag blev på Dimilloˋs nere i hamnen. Det blev en trevlig och god middag med mycket prat och glada skratt. Efter middagen körde de tillbaka oss till hotellet innan de körde hem.

Nästa dag var planen att besöka Portland Museum of Art och se några av fyrarna som ligger vid kusten. Vi hade även fått lite andra tips av Mark om saker att göra. Eftersom vi är så morgontidiga var det lite sent att vänta på att museet skulle öppna kl 11 så vi började med att ta oss till en av de mest berömda fyrarna – Portland Head Light. Solen sken och det var riktigt vackert men blåste iskallt. Vi gick in på museet i huset bredvid fyren och gick runt där en stund. Mycket intressant med fyrens historia kopplat till händelser i världen. En äldre kvinna tog emot oss vi pratade lite med henne under vårt besök. Det visade sig att hon var från Tyskland och hade träffat sin man när han som flygare tillbringade ledig tid tillsammans med sina kollegor på ett spa i Tyskland där hon jobbade. Efter att ha lyckats uppehålla en distansrelation ett tag gifte de sig in Tyskland och hon flyttade till USA 1965. Hon åker tillbaka två gånger per år och planerade just nu sin nästa resa.

Efter besöket på museet gick vi en kortare promenad längs klippkanten för att titta på utsikten. Men det blev kallt så det bar snart av tillbaka mot bilen. Efter att kört en sväng längre söderut och sett en av de andra fyrarna vände vi tillbaka mot Portland. Vi hittade ett parkeringshus intill konstmuseet och gav oss ut för att hitta ett bra lunchställe. Vi hittade Little Tap House där det inte var många gäster med där vi blev väl mottagna och åt en god lunch med varsin god öl. Nu var vi rustade för konstmuseet.

Vi spenderade kanske en timme därinne och såg en Matisse utställning samt flera andra separatutställningar varav en del var bara konstiga men de flesta rktigt bra. Efter det gav vi oss tillbaka till hotellet. Vi hade tittat på kartan och insett att det inte skulle ta så lång tid att gå till downtown Portland från hotell. Inte något en amerikan någonsin fått för sig att göra men nu är vi ju inte amerikaner utan svenskar som gillar att gå.

Sagt och gjort – med hjälp av GPS i telefonen gav vi oss iväg mot stan. Det var fortfarande ljust och vi bestämde att vi skulle hålla kolla på vilken väg vi gick och bedömma om det var en väg vi skulle kunna gå hem igen i mörker. Efter ca 20 minuter var vi framme vid vårt första stopp som var ”Top of the East”, en bar på 15;e våningen på ett hotell där vi skulle ha utsikt över hela Portland. Ett tips från Mark. Och det var verkligen fint! Med varsin drink satt vi och såg solen gå ner och hur det mörknade utanför.

När v reste oss för att gå vidare frågade en av killarna i baren vad vin hade för planer för resten av kvällen. Vi berättade att vi skulle försöka hitta någor bra ställe downtown för middag och frågade om hade hade några förslag. Det första förslaget han kom med blev lite roligt eftersom han berättade att det var sä bra för de serverade mat som hade norsk och svensk anknytning och att det därför var lite speciellt. När vi sa att vi var från Sverige och det kanske inte vaar riktigt det vi var ute efter skrattade vi alla gott. Han gav oss ett par andra tips istället och vi gick vidare. Efter att ha snurrat runt en stund i downtown valde vi till slut Vignola – en italiensk restaurang som såg mycket trevlig ut. Det var lugn och mysigt därinne och maten mycket god.

Efter middagen var det dags att börja bege sig hemåt. Det var visserligen kallt men vi var utrustade med täckjackor och mössa så det gick verkligen ingen nöd på oss. Vi valde dock en lite annan väg hem som skulle ta oss längs gator med rörelse och god belysning. Ungefär halvvägs gick vi förbi ”Local 188”. En restaurang/bar som uppenbarligen var mycket lokal men som såg väldigt trevlig ut. Där blev det ett stopp för en drink innan vi gick vidare hem.

Inte så mycket bloggat de sista dagarna så här kommer två dagar i en…

Sista kvällen i Augusta hittade vi ännu en restaurang som låg högt rankad på Tripadvisor och som låg mycket nära hotellet. Vi hade kollat tidigare på dagen om det gick att gå dit, men i ett land där man inte går så mycket så är det ont om trottoarer. Vi insåg att om vi skulle ta oss dit när det var mörkt utan att riskera livet så var det bilen som gällde.

Stället hette Texas Roadhouse. Vi parkerade utanför och insåg redan då att det var populärt eftersom det inte fanns så många parkeringsplatser lediga. Nu var det ju lördag kväll så kanske inte så konstigt. När vi kom in fick vi veta att väntetiden var 50 min till 1 timme men vi sa att det hade vi inga problem med. Vi hade ju inte bråttom precis. Vi fick en en liten dosa som skulle pipa när det var vår tur. Den räckte ut till parkeringen så vi fick vara tillbaka i tid om vi inte skulle missa vår plats. Vi gick bort och tittade lite i affärer som låg intill och gick sedan in och satte oss att vänta. På innerdörren till restaurangen stod en skylt ”No open carry” och en bild på ett överkorsat vapen. Alltså inte förbud mot vapen utan bara att ha dem synliga. Hmmm.

Efter 45 minuter pep och levde det i den lilla dosan så man nästan fick hjärtslag och det var alltså vår tur. På vägen in förevisades vi köttbitar i olika storlekar. Var det så att det var något sådant man tänkt sig äta kunde man peka ut vilken man ville ha.

Vi hade dock siktet inställt på ribs så vi skippade det. Stället var som sagt fullt med folk och det var god stämning. Defintivt hjälpt av att servitriserna då och då samlades i mitten av restaurangen och rev av ett linedance nummer till någon av låtarna. Revbensportionerna var antingen half slab eller full slab och efter att ha rådfrågat vår servitris om storleken så gav vi oss båda på varsin full slab portion.

Och tala om att de var möra. Vi behövde knappt skära i dem. Köttet föll av när man rörde dom. Rickard lyckades få i sig hela sin portion medan M-L tyvärr fick lämna de sista 3 revbenen. Synd på så fantastiskt kött men det finns gränser… I alla fall ännu en fantastisk middag i detta land där de är så duktiga på mat.

Nästa dag begav vi oss efter frukost mot Freeport. Vår vana trogen satte vi GPS.en på att inte åka motorvägar för att få se lite mer av landskapet. Vi körde nu en bit in i landet först för att sedan ta oss mot kusten igen. Inne i landet såg man skillnaden tydligt i välståndet. Längs stora delar av vägen såg vi nästan bara s.k trailerhomes dvs avlånga hus som är flyttbara. Inte det mysigaste husen men förmodligen billiga och praktiskt om man måste flytta dit jobben finns. I dessa områden såg vi dessutom betydligt fler Trump skyltar än Clinton skyltar. När vi närmade oss Freeport ändrades bebyggelsen och man såg att folk hade mer pengar här. På ett ställe körde vi igenom ett litet samhälle där vi skulle korsa järnvägen. När vi kom fram såg vi två godståg på väg åt var sitt håll. Vi fick snällt ställa oss att vänta. Och vänta fick vi. Det var minst hundra vagnar på varje och vid olika tillfällen stannade de båda två och stod stilla. Men vi hade ju inte bråttom utan kunde bara sitta och fascineras av skådespelet.

Efter att ha varit inne  några affärer för att sondera lite blev det lunch på Linda Beanˋs. Detta var ytterligare ett återseende för M-L. Hon bodde i Freeport vid ett flertal tillfällen när hon var och jobbade här för några års sedan och detta var ett av favoritställena. Några timmar till spenderades på eftermiddagen med att gå in och ut i alla affärerna. Hela Freeport är fullt av outletaffärer för en massa kända märken och även om dollarkursen är extremt dålig så är det billigare än hemma. Det var dock fullt med folk överallt eftersom det var söndag och vi kände oss nöjda med att vi skulle kunna göra det mesta av vår shopping i lugn och ro dagen efter.

Vi checkade in på vårt hotell och blev glatt överraskade av rummet. Ett stor rum med en King size säng och separat avdelning med soffa och bord. Något av det billigaste men också bästa hittills.

Lite senare på kvällen blev det middag på Tuscan Brick Oven Bistro. Nummer ett på Tripadvisor men och ett av M-L:s absoluta måsten. Mycket god mat och vi fick båda våra favoriter. Rickard en 340 grams Angus steak och M-L pasta med hummer.

Till frukost blev det ägg o bacon och en blåbärsvåffla som avslutning. Tur man har stretch i byxorna! Affärerna öppnade kl 10 och vi var där strax efter. Under dagen blev det två vändor till bilen för att lämna kassar. Avbrott för lunch på Linda Beanˋs och sen forsatte vi shoppingen. Hur det gick till förstår vi inte riktigt men vi icke shoppare lyckades fördriva en hel dag med just denna syssla och vi kom inte ut ur sista affären förrän vid 17-tiden.

Med tanke på allt vi handlat, och det faktum att vi nu var ganska trötta, hade vi bestämt att det fick bli middag på rummet. Vi stannade därför på Shaws supermarket på vägen tillbaka till hotellet och inhandlade lite ost, kex och en flaska vin. Vi stannade också på Irving och tankade några gallon. Vi hade tidigare haft problem med att vi behövt gå in och förbetala inne i butiken för att svenska kreditkort inte funkade i apparaterna. Nu hade vi konstaterat att Irving hade Cirkle K skylten så vi testade med Statoil kortet. Och det funkade direkt! Så nu är vår fina bil tankad så vi klarar oss resten av vägen tillbaka mot Boston.

Ikväll blir det som sagt en lugn hemmakväll i soffan med någon bra film på tv :-).

Natten till igår regnade det ordentligt och även om det var mer eller mindre uppehåll på morgonen så var det rejält dimmigt. Efter frukost checkade vi ut från hotellet och lämnade Bar Harbor. Vi skulle till Augusta som är staten Maines huvudstad men hade gott om tid på oss så vi skulle ta en liten omväg via en Scenic route som vi sett på kartan. Efter några kilometers bilkörning insåg vi att det säkert varit väldigt vackert om vi sett något. Men det var så dimmigt att vi bestämde oss för att korta ner turen och bege oss in in landet igen.

Lagom till lunch körde vi in i Bangor. Vi parkerade bilen mitt i centrum och gick runt lite. Var ganska dött, inte mycket folk och inte mycket att se men god lunch fick vi i alla fall. Det blev varsin burrito med kyckling. Efter det lilla stoppet gick färden vidare mot Augusta och vi körde in på hotellets parkering vid halv tre. Vi hade bokat Senator Inn & Spa och vid incheckning togs vi om hand av en ung tjej som på typiskt amerikanskt maner hann prata med oss, checka in oss, ge oss 3 olika tipps med kartor från Google på saker vi kunde göra samtidigt som hon svarade i telefon och hanterade 2 andra personer som kom förbi under tiden vi stod vid disken. En annan hade tyckt att det var stressigt men hon blinkade inte ens….

Vi valde ett rum på bottenvåningen så vi kunde ha bilen utanför dörren. Man börjar ju bli bekväm efter en dryg vecka i USA:-). Rummet var inte ett av de bättre vi haft men helt ok. Låg nära spa-avdelningen som vi tänkte utnyttja eftersom väderleksprognosen utlovade regn. Efter att ha packat upp lite tog vi bilen ner mot floden. Tjejen i receptionen hade visat oss var Kennebec River Rail Trail som gick längs floden som flyter genom Augusta. På kartan såg det ut som den gick precis nedanför State House som såg pampigt ut på bilerna. Vi tänkte oss en liten promenad för att titta på det utifrån innan vi skulle besöka det dagen efter. Det var varmt och fuktigt och vi hade alldeles för mycket kläder på oss. Efter att ha gått 2 miles (ca 3 km) började vi fundra på varför vi aldrig kom fram så vi såg huset. Vi plockade fram kartan i mobilen och konstaterade att vi hade passerat det för länge sedan. Det syntes alltså inte från floden trots att det låg så nära! Snopna kände vi oss men det var bara att vända och gå tillbaka. Det slutade med att vi körde en sväng förbi istället.

Tillbaka på hotellet gick vi och satte oss i baren och tog en drink innan vi gick till hotellets matsal för middag. Vi hade läst menyn på rummet och blivit riktigt lockade och dessutom konstaterat att restaurangen fått betyg som nummer 2 av alla restauranger i Augusta på Tripadvisor. Kunde väl inte bli fel.

Vi beställer varsin Seafood Alfredo och vår servitris frågar oss var vi är ifrån. När vi svarar Sverige svarar hon snabbt att det är hon också. Det visar sig att hon har släkt på Öland (vi missuppfattar först hennes uttal som Åland…). Under kvällen pratar vi med henne flera gånger och det visar sig att hon inte har någon kontakt med sin släkt tyvärr. Vi berättar för henne om programmet ”Allt för Sverige” och visar henne hemsidan på engelska där de söker deltagare. Hon blir mycket intresserad och ska berätta för sin kusin om det som säkert är intresserad av att söka. Maten var förresten något av det bästa vi ätit här i Maine. En pasta med massor med pilgrimsmusslor, räkor, hummerkött och krabbkött.

Idag har det regnat av och till hela dagen. Perfekt väder för att gå på museum. Första målet för dagen var Maine State Museum. Ett stort museum som visade Maines historia, hur livet såg ut här under 1800-talet och framåt. Dessutom riktigt fina installationer över djurlivet men alla djuren i sin naturliga miljö. I mitten av museet hade man byggt upp en stor replika av ett gammalt sågverk med vattendrivna hjul i flera våningar som drev maskinerna. I en annan avdelning visade man Maine byggda båtar och bilar och där fanns dessutom en skylt som visade avståndet till ett antal städer i regionen som har namn som länderna som den invandrade befolkningen kom ifrån.

Vi spenderade ett par timmar på museet och när vi kom ut höll det upp och vi tog en sväng ner till parken nedanför State House. Vi hade konstaterat att själva State House var stängt på lördagar så vi fick nöja oss med lite bilder utifrån.

Vi körde mot Hallowell. Ännu ett tips från den fantastiska tjejen i receptionen. Hallowell är en ort som ligger ihop med Augusta och där huvudgatan, alldeles vid floden, kantades av gamla hus med både butiker och restauranger. Vi gick runt en stund och hittade sedan en restaurang att äta lunch på. Valet föll på Liberty Cup och en lördag lunch visade det sig vara populärt vilket alltid är ett gott tecken. Vi fick vänta en stund på ett bord. Lunchen var precis så god som vi hade hopppats och mätta och nöjda gav vi oss tillbaka till bilen.

Tillbaka på hotellet kände vi att lite spa inte skulle vara fel och vi spenderade någon timme i pool och bubbelpool. Rickard som älskar att basta tog en stund där medan M-L tog det lugnt vid poolkanten istället.

Efter att ha gjort oss iordning efter badet hade klockan hunnit bli 4 och Happy Hour i baren hade börjat. Varsin öl där samtidigt som vi skrev denna text. När vi suttit en stund kommer ett par in som det visar sig just gift sig. Hon har brudklänningen på och han kostym. de är så fulla att han har svårt att prata men de får med sig ännu mer alkohol till rummet. Efter en lång stund kommer han tillbaka själv och sätter sig och dricker öl med en kompis i baren. Hon, berättar han, ligger kvar på rummet för hon är så onykter. Vilken underbar bröllopsnatt det blir….

Precis innan vi skulle gå kom vår servitris från igår kväll fram och sa att hon berättat för sin mamma om oss. Hon är bara tredje generationen invandrare och tänker att det därmed inte vore så svårt att hitta släkten i Sverige. Vore riktigt häftigt om hon dyker upp i nästa säsong av ”Allt för Sverige” :-).

Dagens vandringstur var att gå upp till tre toppar som låg bredvid varandra. Dagen började med solsken men senare på dagen skulle det mulna på så vi ville komma iväg tidigt. Efter frukost packade vi ryggsäcken och gav oss iväg. Vi hade en bra karta och nu visste vi att vi skulle behöva titta noga för att hitta början på leden eftersom det inte var så väl utmärkt. Efter någa kilometers bilkörning började vi närma oss och Rickard körde ut åt sidan för att släppa förbi bilarna bakom och ge oss lite mer tid att leta. När vi stannat för att låta dem passera tittade vi till vänster på motsatta sidan vägen och där var skylten vi letade efter!

Inledningsvis gick leden i blandskog och underlaget var ömsom barr ömsom löv i blandade färgen. Stigningen var måttlig men vi förstod att det skulle bli brantare eftersom turen inte var så lång men vi skulle upp till 419 möh till den första toppen Sargent. Efter en stund övergick leden till att följa en bäckfåra med sten och alleftersom vi fortsatte blev stigningen brantare och stenarna större. Den sista biten i bäckfåran var det mer klättring än vandring. Fram och tillbaka över fåran och över och ibland under stora stenar. Ingen lek men väldigt roligt. Något av den mest utmanande vandring vi någonsin gjort.

Efter en bits klättring kom vi till ett vägskäl där leden delade på sig upp på de tre olika topparna. Vi skulle börja med den till vänster och insåg att vi skulle komma ner från den tredje toppen till samma ställe och göra samma klättring nedåt. Ännu mer utmanande!

Klättringen var nu över och leden fortsatte brant uppåt men nu mest på bara klippor mellan lägre barrträd. Ju längre upp vi kom desto färre träd fanns det. Nu började vi också få en fantastisk utsikt nedåt. Härligt med sol från en klarblå himmel. Efter en timme och 45 minuter var vi uppe på första toppen. Efter att ha tagit lite bilder satte vi oss i lä bakom en klippa och fyllde på med lite vatten och nötter. Vi hade fortfarande inte sett till någon annan men så var vi ganska tidigt iväg också.

Efter lite vila gav vi oss iväg mot topp nummer två – Gilmore Peak 316 möh. Nedåt först förstås och det gick inte heller så fort eftersom det var ganska brant. Här mötte vi också en ensam kille som var den första vi sett. Efter en halvtimme var vi uppe på Gilmore och tog de givna toppbilderna.

Här stannade vi inte så länge utan gav oss av mot topp nummer 3 – Parkman 287 möh. På vägen ner mötte vi ett annat par som vi pratade en stund med. De gjorde samma tur som vi men omvänt och hade dessutom klämt ytterligare en topp – Bald Peak.

Efter ytterligare en halvtimme var vi uppe på Parkman och efter att ha tagit lite kort var det dags för lunch.

Vi hittade en perfekt klippkant med ryggstöd i lä och intog vår lunch i solen. Nu hade det blivit riktigt varmt och skönt och vi blev sittande en stund och njöt i solen. Vägen ner gick över klippor och med lagom lutning för att det skulle bli bekvämt och vi kunde njuta av utsikten en bra bit ner. Vi visste ju dock att vi skulle komma ner till bäckfåran igen och behöva upprepa samma väg igen men nedåt. Något M-L inte såg fram emot pga sitt onda knä men bara att bita ihop.

Vi nådde stället där alla lederna till topparna gick ihop och började klättringen nedåt. Ett antal gånger stod vi båda och tittade och förstod inte riktigt hur vi skulle bära oss åt för att komma ner men vi kom alltid på någon väg som funkade utan att vi riskerade livhanken,

5 timmar från start var vi tillbaka vid bilen. Efter lite stretch var vi på väg tillbaka till hotellet. Vi var tillbaka vid 14-tiden och satte oss med varsin öl utanför vårt rum. En dusch senare var vi redo att ge oss ut på byn igen.

Målet nu var Abbe museum som handlar om USA:s urinvånare dvs indianerna. En mycket intressant utställning som berättade om deras historia, hur de kämpar för upprättelse idag och visade en del av deras fantastiska hantverk i form av träsnideriner och korgar flätade av bark.

Efter denna dos av lite kultur blev det ett stopp på en pub för en öl innan vi gick vidare genom byn. Mycket affärer finns det men de flesta inriktade på turister dvs mycket souvenirer. Dessutom gör ju dollarkursen för tillfället att det mesta inte är så billigt så det blev inga köp alls. Vi gick för att hitta något att äta istället och nu var det åter tillbaka till skaldjuren. De blev en lite skål musselsoppa till förrätt och ännu en lobster roll. Mums!

På tal om dollarkursen så tankade vi häromdagen och var tvungna att räkna flera gånger för att vara säkra på att det var rätt. Det var nämligen så otroligt billigt. Ca 4,50 SEK per lite bensin!!! Inte konstigt de kör så mycket och så stora bilar.