Magiska ribs och ”Shop til you drop”

Okategoriserade

Inte så mycket bloggat de sista dagarna så här kommer två dagar i en…

Sista kvällen i Augusta hittade vi ännu en restaurang som låg högt rankad på Tripadvisor och som låg mycket nära hotellet. Vi hade kollat tidigare på dagen om det gick att gå dit, men i ett land där man inte går så mycket så är det ont om trottoarer. Vi insåg att om vi skulle ta oss dit när det var mörkt utan att riskera livet så var det bilen som gällde.

Stället hette Texas Roadhouse. Vi parkerade utanför och insåg redan då att det var populärt eftersom det inte fanns så många parkeringsplatser lediga. Nu var det ju lördag kväll så kanske inte så konstigt. När vi kom in fick vi veta att väntetiden var 50 min till 1 timme men vi sa att det hade vi inga problem med. Vi hade ju inte bråttom precis. Vi fick en en liten dosa som skulle pipa när det var vår tur. Den räckte ut till parkeringen så vi fick vara tillbaka i tid om vi inte skulle missa vår plats. Vi gick bort och tittade lite i affärer som låg intill och gick sedan in och satte oss att vänta. På innerdörren till restaurangen stod en skylt ”No open carry” och en bild på ett överkorsat vapen. Alltså inte förbud mot vapen utan bara att ha dem synliga. Hmmm.

img_0643 img_0648

Efter 45 minuter pep och levde det i den lilla dosan så man nästan fick hjärtslag och det var alltså vår tur. På vägen in förevisades vi köttbitar i olika storlekar. Var det så att det var något sådant man tänkt sig äta kunde man peka ut vilken man ville ha.

img_20161022_195502

Vi hade dock siktet inställt på ribs så vi skippade det. Stället var som sagt fullt med folk och det var god stämning. Defintivt hjälpt av att servitriserna då och då samlades i mitten av restaurangen och rev av ett linedance nummer till någon av låtarna. Revbensportionerna var antingen half slab eller full slab och efter att ha rådfrågat vår servitris om storleken så gav vi oss båda på varsin full slab portion.

img_20161022_190930

Och tala om att de var möra. Vi behövde knappt skära i dem. Köttet föll av när man rörde dom. Rickard lyckades få i sig hela sin portion medan M-L tyvärr fick lämna de sista 3 revbenen. Synd på så fantastiskt kött men det finns gränser… I alla fall ännu en fantastisk middag i detta land där de är så duktiga på mat.

Nästa dag begav vi oss efter frukost mot Freeport. Vår vana trogen satte vi GPS.en på att inte åka motorvägar för att få se lite mer av landskapet. Vi körde nu en bit in i landet först för att sedan ta oss mot kusten igen. Inne i landet såg man skillnaden tydligt i välståndet. Längs stora delar av vägen såg vi nästan bara s.k trailerhomes dvs avlånga hus som är flyttbara. Inte det mysigaste husen men förmodligen billiga och praktiskt om man måste flytta dit jobben finns. I dessa områden såg vi dessutom betydligt fler Trump skyltar än Clinton skyltar. När vi närmade oss Freeport ändrades bebyggelsen och man såg att folk hade mer pengar här. På ett ställe körde vi igenom ett litet samhälle där vi skulle korsa järnvägen. När vi kom fram såg vi två godståg på väg åt var sitt håll. Vi fick snällt ställa oss att vänta. Och vänta fick vi. Det var minst hundra vagnar på varje och vid olika tillfällen stannade de båda två och stod stilla. Men vi hade ju inte bråttom utan kunde bara sitta och fascineras av skådespelet.

Efter att ha varit inne  några affärer för att sondera lite blev det lunch på Linda Beanˋs. Detta var ytterligare ett återseende för M-L. Hon bodde i Freeport vid ett flertal tillfällen när hon var och jobbade här för några års sedan och detta var ett av favoritställena. Några timmar till spenderades på eftermiddagen med att gå in och ut i alla affärerna. Hela Freeport är fullt av outletaffärer för en massa kända märken och även om dollarkursen är extremt dålig så är det billigare än hemma. Det var dock fullt med folk överallt eftersom det var söndag och vi kände oss nöjda med att vi skulle kunna göra det mesta av vår shopping i lugn och ro dagen efter.

Vi checkade in på vårt hotell och blev glatt överraskade av rummet. Ett stor rum med en King size säng och separat avdelning med soffa och bord. Något av det billigaste men också bästa hittills.

img_0649

Lite senare på kvällen blev det middag på Tuscan Brick Oven Bistro. Nummer ett på Tripadvisor men och ett av M-L:s absoluta måsten. Mycket god mat och vi fick båda våra favoriter. Rickard en 340 grams Angus steak och M-L pasta med hummer.

img_0653

img_20161023_193747

Till frukost blev det ägg o bacon och en blåbärsvåffla som avslutning. Tur man har stretch i byxorna! Affärerna öppnade kl 10 och vi var där strax efter. Under dagen blev det två vändor till bilen för att lämna kassar. Avbrott för lunch på Linda Beanˋs och sen forsatte vi shoppingen. Hur det gick till förstår vi inte riktigt men vi icke shoppare lyckades fördriva en hel dag med just denna syssla och vi kom inte ut ur sista affären förrän vid 17-tiden.

img_0658 img_0660 img_0661 img_0665

Med tanke på allt vi handlat, och det faktum att vi nu var ganska trötta, hade vi bestämt att det fick bli middag på rummet. Vi stannade därför på Shaws supermarket på vägen tillbaka till hotellet och inhandlade lite ost, kex och en flaska vin. Vi stannade också på Irving och tankade några gallon. Vi hade tidigare haft problem med att vi behövt gå in och förbetala inne i butiken för att svenska kreditkort inte funkade i apparaterna. Nu hade vi konstaterat att Irving hade Cirkle K skylten så vi testade med Statoil kortet. Och det funkade direkt! Så nu är vår fina bil tankad så vi klarar oss resten av vägen tillbaka mot Boston.

img_0654


Ikväll blir det som sagt en lugn hemmakväll i soffan med någon bra film på tv :-).