Idag var det väckning tidigt. Alcatraz stod på schemat med en tur inbokad 09.30. Vi hade bokat avfärd med shuttle från hotellet 07.30. Den skulle ta oss till tågstationen för vidare färd med lokaltåget i till San Francisco. Efter framkomst till Embarcadero gick vi genom stan ner mot hamnen och gick strandpromenaden till pir 33 där båtarna mot Alcatraz avgår. Vi var några minuter tidiga och hann med kaffe och donut innan det var dags att ställa sig in kön för ombordstigning.

Efter en kort båtresa på 15 minuter gick vi så iland på ön. Denna lilla ö mitt i vattnet i San Francisco bukten där det suttit fångar inlåsta mellan 1934 till 1963. En självguidad tur med inspelad guidning i hörlurar ingick. Vi hämtade ut våra bandspelare och började vår rundvandring. Mycket bra berättat med inlevelse av både såna som jobbat där och som suttit inspärrade gjorde att det blev mycket verkligt. Vi fick höra om de rymningsförsök som gjorts och att det bara är 5 som lyckats dvs som man inte fått tag på. Om de överlevde vet man inte. 3 av dem som lyckades fly är de som är den verkliga historien bakom filmen ”Flykten från Alcatraz” med Clint Eastwood.

Efter återkomst till fastlandet tog vi oss vidare längs kajen mot pir 39. Denna pir är en riktig turistmagnet. Massor med restauranger och affärer hela vägen ut. Det var dags för lunch så vi i hittade en restaurang på andra våningen Där kunde vi sitta ute på balkongen med utsikt mot vattnet. God öl och god hamburgare gjorde sitt till och vi njöt av livet. Efter lunch hade vi siktet inställt på Lombard street. Det är den där gatan som den kurvigaste gatan i USA. Vi lyckades komma från ovansidan vilket innebar att vägen dit gick MYCKET brant uppför. Det är tur att vi är vandrare. Vi tog oss ner vid sidan om den och tog lite kort.

Efter detta hade vi tänkt oss en tur med en av spårvagnarna. Det visade sig att de av någon  anledning inte gick denna dag. Vi fick aldrig riktigt reda på varför. Men efter att ha vandrat upp och ner för kullarna, via Chinatown och de italienska delarna var vi ganska så trötta. Vi tog oss tillbaka till tågstationen Embarcadero och tog tåget tillbaka till San Leandro igen. Väl där hade vi tur att ett amerikanskt sällskap redan ringt efter shuttle så vi hängde på. Vid 17.30 var vi tillbaka på hotellet trötta efter ännu en lång dag. Väl tillbaka gick  vi en tur ut i hamnen för att njuta lite av solen. En kort tur till ett snabbköp i närheten resulterade senare i ost, kex och en flaska vin. I detta något mer suspekta supermarket var vinet dammigt så kanske inte var det som gick mest,  men gott var det.

På balkongen på kvällen såg vi ut över havet, fascinerades av lågt inflygande plan till Oakland airport och planerade vilka vingårdar vi skulle besöka nästa dag.

Äntligen en riktig frukost! Dvs en med bagels och cream cheese. Och gott kaffe var det också. Efter denna fantastiska början på dagen kunde det ju inte bli annat än bra. Susan, Ken och Alison hämtade oss vid hotellet kl 9. De hade en minivan så vi alla fick plats i en bil. Vi tog oss in mot San Francisco för att via Golden Gate bron ta oss över till norra delen av SF. Vi hade bett dem visa oss något annat än det mest turistiska eftersom vi räknade med att klarade det själva. Ken visade sig vara mycket påläst när det gäller Kaliforniens historia och dessutom mycket intresserad av natur. Vi fick en mycket härlig dag där vi fick se mycket vacker natur. Underbara skogar, vägar som vindlande längs bergssidor, härliga stränder och vackra berg. Dessutom hade vi privatchaufför i Ken vilket vi var oerhört tacksamma förnär vi skulle genom San Francisco.

Lunchen intogs i en liten by vid en strand. Vi satt i solen och åt en god lunch tillagad på lokala råvaror. Och till det en kall Samuel Adams öl. Hmm, inte mycket att klaga på med andra ord. Alison gnällde en del under dagen över att det var tråkigt att åka bil men här fick hon en stund på en lekplats medan vi satt kvar på restaurangen för att prata. Dessutom satte sig hennes nya kompis Rickard vid hennes sida längst bak i bilen och då fick hon lära sig allt möjligt. Favoriten var nog den nya svenska leksaken. Alla som känner Rickard vet nog var det är. Och vet ni inte får ni fråga nästa gång ni ses så visar han mer än gärna.

Efter en lång dag med mycket upplevelser och mycket sol kom vi till hotellet vid 18-tiden.  Alison, som bara sett ett hotellrum en gång förut ville gå med in. Och det fick hon naturligtvis.  Vi visade vårt fina rum med balkongen och sen var det dags att säga hej då. Liten tår i ögat både för Susan och M-L men lovade varandra att hålla kontakten.

Efter en lång dag på äventyr blev det en middag på hotellrummet igen. När man har balkong med havsutsikt behöver man ju inte så mycket….

Efter ännu en frukost med rostat bröd och jordnötssmör var det dags att styra kosan mot San Francisco. Vår kära gps visade oss vägen. Denna gång via en väg som bitvis var både dålig och kurvig men som definitivt inte var hårt trafikerad. Därför fick vi en lugn resa genom ett böljande landskap med enorma hagar för betande djur. Inte för vi såg så många men det var förmodligen för att det var torrt och de säkert befann sig på annat håll där betet var bättre.

Väl nere i dalen började vi komma in i stora områden med fruktodlingar. Frukt och nötter av olika sorter men förvånansvärt stora områden med mandelodlingar. Det visste vi inte först att det var men efter att ha åkt i några mil med dessa träd vid sidan om oss fick vi möjlighet att stanna vid sidan av vägen på ett ställe där det var öppet intill träden. Det var då vi kom underfund med att det var mandel och också fick se hur de ser ut när de växer på träden. Utanpå dem först ett lite fjunigt skal runtom. Innanför det det skal vi ibland kan se om vi köper oskalade mandlar hemma och till sist själva nöten. Vi hittade några på marken som vi med hjälp av Rickards fantastiska universalverktyg lyckades öppna och provsmaka. Mycket gott!

Väl ute på highway 99 igen som skulle ta oss mot San Francisco körde vi några mil innan vi körde av i Ripon där det var dags att tanka – både bilen och Rickard. Bilen med bensin och Rickard med kaffe. Vi passade också på att köpa med oss lunch i form av färdiga burritos från Carl’s Jr för att äta i den park i en av förorterna till San Francisco som vi siktat i oss på eftersom vi var för tidiga för att få checka in på hotellet än.

Väl ute på motorvägen igen fortsatte denna att slingra sig mellan kullar ner mot havet. Men helt plötsligt tog det stopp. Trafiken saktade ner till gångfart utan att vi förstod varför. Men vad göra? Inte så mycket annat val än att rätta in sig i ledet och långsamt röra sig framåt. Efter några mil i detta långsamma tempo var vi äntligen nere i dalen och det visade sig ha varit en olycka med en vält lastbil som orsakat denna trafikstockning. Nu var vi rejält hungriga och efter att ha letat en stund hittade vi ett ställe i parken, som låg på en höjd öster om SF, där vi satte oss med utsikt inom San Francisco och åt vår medhavda lunch. Tyvärr var det rätt disigt men ändå en första känsla av storstaden.

Vi anlände till hotellet vid 15-tiden och fick vårt rum. Hotellet låg vid vattnet vid en marina på östra sidan av San Francisco Bay. Ett mycket fint rum med det bästa av allt – balkong mot vattnet. Efter lite uppfräschning var det dags att ställa in gps:en på adressen till Susan. Hon bor med sin familj i San José som ligger sydost om centrala San Francisco. Efter 50 minuter parkerade vi framför deras hus. Och så efter nästan 30 år sågs M-L och Susan igen. Lite svårt att fatta…

Efter en snabb husesyn satt vi sedan och pratade i trädgården. Vi bjöds på hemgjord guacamole som var jättegod. Rickard gjorde sig omåttligt populär genom att ställa upp på den hinderbana som 7 åriga Alison, Susans dotter, hade ordnat. Speciellt kul var det att se momentet som innebar att man skulle snurra en rockring runt midjan….

Efter att sambo Ken kommit hem från jobbet var det dags att ge sig ut för att äta middag. Alison bestämde snabbt att hon minsann skulle åka med oss i Mustangen. Så sagt och gjort. Barnkudde flyttades till vår bil och sen hade vi underhållning hela vägen till restaurangen.

Vi åt en mycket god och trevlig middag på Spagetti Factory. Efter ett snabbt stopp hemma hos familjen igen för planering av söndagens aktiviteter gav vi oss tillbaka till hotellet.