Efter ännu en frukost med rostat bröd och jordnötssmör var det dags att styra kosan mot San Francisco. Vår kära gps visade oss vägen. Denna gång via en väg som bitvis var både dålig och kurvig men som definitivt inte var hårt trafikerad. Därför fick vi en lugn resa genom ett böljande landskap med enorma hagar för betande djur. Inte för vi såg så många men det var förmodligen för att det var torrt och de säkert befann sig på annat håll där betet var bättre.
Väl nere i dalen började vi komma in i stora områden med fruktodlingar. Frukt och nötter av olika sorter men förvånansvärt stora områden med mandelodlingar. Det visste vi inte först att det var men efter att ha åkt i några mil med dessa träd vid sidan om oss fick vi möjlighet att stanna vid sidan av vägen på ett ställe där det var öppet intill träden. Det var då vi kom underfund med att det var mandel och också fick se hur de ser ut när de växer på träden. Utanpå dem först ett lite fjunigt skal runtom. Innanför det det skal vi ibland kan se om vi köper oskalade mandlar hemma och till sist själva nöten. Vi hittade några på marken som vi med hjälp av Rickards fantastiska universalverktyg lyckades öppna och provsmaka. Mycket gott!
Väl ute på highway 99 igen som skulle ta oss mot San Francisco körde vi några mil innan vi körde av i Ripon där det var dags att tanka – både bilen och Rickard. Bilen med bensin och Rickard med kaffe. Vi passade också på att köpa med oss lunch i form av färdiga burritos från Carl’s Jr för att äta i den park i en av förorterna till San Francisco som vi siktat i oss på eftersom vi var för tidiga för att få checka in på hotellet än.
Väl ute på motorvägen igen fortsatte denna att slingra sig mellan kullar ner mot havet. Men helt plötsligt tog det stopp. Trafiken saktade ner till gångfart utan att vi förstod varför. Men vad göra? Inte så mycket annat val än att rätta in sig i ledet och långsamt röra sig framåt. Efter några mil i detta långsamma tempo var vi äntligen nere i dalen och det visade sig ha varit en olycka med en vält lastbil som orsakat denna trafikstockning. Nu var vi rejält hungriga och efter att ha letat en stund hittade vi ett ställe i parken, som låg på en höjd öster om SF, där vi satte oss med utsikt inom San Francisco och åt vår medhavda lunch. Tyvärr var det rätt disigt men ändå en första känsla av storstaden.
Vi anlände till hotellet vid 15-tiden och fick vårt rum. Hotellet låg vid vattnet vid en marina på östra sidan av San Francisco Bay. Ett mycket fint rum med det bästa av allt – balkong mot vattnet. Efter lite uppfräschning var det dags att ställa in gps:en på adressen till Susan. Hon bor med sin familj i San José som ligger sydost om centrala San Francisco. Efter 50 minuter parkerade vi framför deras hus. Och så efter nästan 30 år sågs M-L och Susan igen. Lite svårt att fatta…
Efter en snabb husesyn satt vi sedan och pratade i trädgården. Vi bjöds på hemgjord guacamole som var jättegod. Rickard gjorde sig omåttligt populär genom att ställa upp på den hinderbana som 7 åriga Alison, Susans dotter, hade ordnat. Speciellt kul var det att se momentet som innebar att man skulle snurra en rockring runt midjan….
Efter att sambo Ken kommit hem från jobbet var det dags att ge sig ut för att äta middag. Alison bestämde snabbt att hon minsann skulle åka med oss i Mustangen. Så sagt och gjort. Barnkudde flyttades till vår bil och sen hade vi underhållning hela vägen till restaurangen.
Vi åt en mycket god och trevlig middag på Spagetti Factory. Efter ett snabbt stopp hemma hos familjen igen för planering av söndagens aktiviteter gav vi oss tillbaka till hotellet.
Comments are closed.