Dödens dal

Okategoriserade

Nu sitter vi på Travelodge som vårt hotell heter i Bakersfield. Vi har tagit ett mycket skönt och avsvalkande dopp i poolen efter en varm dag.

Men först lite om gårdagkvällen. Vi tog oss först till Paris där vi siktat in oss på en drink före maten. Denna intog vi sittandes vid ena foten på Eiffeltornet. Vid sidan av detta låg Monmartre, vilket väl inte riktigt stämmer med verkligheten men läckert var det. Drinken blev en Pinapple mojito som servitrisen rekommenderade och som var mycket god. Vi gick också förbi Gordon Ramseys restaurang för att se om det kunde vara ett alternativ för middag men det var det inte.

Efter detta stopp lämnade vi Paris och kom ut på The Strip just som Bellagio hotell mitt emot började sin vattenshow. Vi tittade på denna en stund men gav oss sedan iväg mot Caesars Palace. Entrén är verkligen imponerande och M-L hade lite svårt att fatta att familjen Hjertberg en gång för många år sedan kört upp med bilen där på vinst och förlust. Hon kommer fortfarande ihåg hur pappa Rolf-Erik lite oroligt sa att vi kanske skulle gå in och fråga vad det kostade först. Det gjorde vi och det visade sig vara billigt så vi bodde där en natt. Men det är histora.

Efter Caesars gick vi vidare till Bellagios. På vägen dit passerade vi den ena lyxiga butiken efter den andra och fascinerades över att det finns folk som har råd att handla där. Efter ett varv på Bellagio hamnade vi mitt i ett sagolandskap där hästar, björnar och fåglar var gjorda av blommor. Ett träd berättade sagor och ett stor vattenhjul snurrade. Där hittade vi också en restaurang med betydligt humanare priser. Där åt vi en mycket god middag med tillhörande vin. Nu var vi rustade för resten av The Strip.

Under timmarna som följde besökte vi New York med frihetsgudinnan och Empire staten building, vi besökte Excalibur med slott och riddare. Vi såg sfinxen och pyramider i Luxor och lyckades hålla våra förluster på en låg nivå. För förlorar gör man ju mer än man vinner även om det inte är svårt att förstå att man kan bli biten. Rickard sökte förtvivlat efter ett Black Jack bord där insatsen var låg men lägsta insatsen var 10 dollar så han avstod.

Som summering kan man väl säga att hur man än ser det är stället fascinerande. Även om man inte spelar är det väl värt ett besök.  Men vi var båda också mycket överens om att det varit helt rätt att minska ner från 2 nätter till 1. Man blir fort rätt mätt på spektaklet.

Frukosten som ingick intogs i ena hörnet av casinot. Klockan var inte mer än 7 men det var ändå en hel del aktiviteter i casinot även så dags. M-L fick sin bagel med cream cheese så hon var mycket nöjd. Att storleken på kaffemuggen inte var långt från litern gjorde att även Rickard var nöjd. Väl i bilen ställde vi in Gps:en på Death Valley. Inte närmaste vägen till Bakersfield men inte kunde vi missa det. Efter ett par timmar var vi vid infarten till parken där man skulle betala en enteravgift. Eftersom vi kom in en mindre väg visade sig detta sig genom att man själv betalade i en automat vid vägkanten. När vi gjort detta utan större problem kom en kille fram till oss. Han berättade på bruten engelska att han blivit av med sitt kreditkort i en Coca-cola automat. Han undrade därför om vi kunde tänka oss att betala åt honom och att han gav oss kontanter. Självklart gjorde vi det. Det visade sig att han var från Tyskland och skulle resa runt i 3 veckor precis som vi. Inte lätt utan kreditkort…..

Väl inne i parken började färden nedåt på höjdmätaren och färden uppåt på temperatur mätaren. I Death Valley ligger USA:s lägsta punkt på -282 feet dvs 89 meter under havet. Temperaturen steg till 100 grader Fahrenheit vilket är drygt 32 grader. Vi har visserligen varit med om värre under resan men mitt i öknen kändes det onekligen lite jobbigare. Det stod varningar på ett flertal ställen om hettan och man ombads även stänga av luftkonditioneringen i bilen vissa sträckor för att inte överhettad bilen. Så gjorde även vi en sträcka där det steg väldigt mycket väldigt snabbt och man det är inte så svårt att förstå att det blev rätt varmt i bilen.  Men hellre det än att bli stående med en kokande bil mitt i öknen.

Efter några timmars bilfärd genom öknen med fascinerande vyer av karga landskap var det ganska skönt att åka in i Ridgecrest vilket var en större stad utanför en militärbas.  Efter att ha intagit lunchen där styrde vi åter kosan söderut mot vårt hotell för natten.

Efter en skönt dopp i poolen, en dusch och lite proviantering av vatten inför imorgon var det dags att ge sig ut för att äta middag. Tack vare Google maps hade vi lokaliserat ett bra ställe inom gångavstånd. På Logans roadhouse beställde vi husets specialitet – revben. I väntan på maten stod en hink med jordnötter med skal på bordet och skalen förstod vi skulle slängas på golvet! Inte direkt vad man hade gjort hemma men man tar ju seden dit man kommer. Revbenen var fantastiskt goda så nu är vi mätta och belåtna igen och redo för ännu en dag imorgon.

20140924_193859

Idag har M-L också äntligen fått tag på Susan,  hennes rumskompis från college året 82/83. Kändes som igår och det ska bli otroligt kul att ses igen på lördag när vi kommer till San Francisco.

 

Comments are closed.