Andra kvällen på vår resa befinner vi oss i Booth Bay Habour. Längst ut på en udde med vattnet utanför dörren på hotellet.
Gårdagens resa över Atlanten gick mycket bra. Från Landvetter via Amsterdam till Boston. Medvind hela vägen vilket gjorde att vi landade före tidtabell på båda ställena.
I Boston hämtade vi ut vår hyrbil på Dollar. Vi hade bokat en Suv och fick en Ford Escape vilket vi var mycket nöjda med. Den GPS vi också hade bokat visade sig vara en mobiltelefon med ett fäste att sätta i rutan. Funkade för att ta oss dit vi skulle men å vad vi saknar en vanlig GPS med alla extra funktioner som appen i telefon inte har. Men, men vi klarar oss.
Vi kom iväg från Boston vid 13.30. Vid 15.30 anlände vi till Old Orchard Beach där vi bokat första natten på Alouette Beach Resort. Efter att ha installerat oss på rummet gav vi oss ut på en promenad på stranden nedanför. Mulet och lite blåsigt men varma vindar kändes riktigt skönt efter en lång dags resa. Strandpromenaden tog oss till piren som visade sig vara stängt för säsongen. Promenaden tillbaka till hotellet längs huvudgatan visade att detsamma gällde det mesta längs den. I receptionen fick vi reda på att det i alla fall fanns två restauranger i närheten som var öppna för middag.
Efter att ha hittar en informationsbroschyr på rummet hittade vi istället Sea Salt Lobster som låg 5 kilometer bort i Saco. Vi satte oss i vår fina bil och körde dit och ångrade verkligen inte värt val. En fantastisk pastarätt med rikligt med pilgrimsmusslor, strora räkor och vitlök. och till det en Lobster ale dvs en röd öl. Riktigt gott. Vi var tillbaka på rummet vid 18.30 med grusiga ögon. Kollade lite på TV och lyckades hålla oss vakna till strax efter 19. Sov som stockar båda två hela natten. M-L vaknade vid 5-tiden men Rickard sov till kl 7.
Frukost ingick och vi gick bort till den lilla restaurangen som låg i anslutning till receptionen. Där var det en blandning av hotellgäster och lokalbefolkning vilket väl var ett gottt betyg. En sandwich med bacon, ägg och ost och med stekt potatis till. Typisk amerikansk frukost:-).
Efter utcheckning ställde vi in vår GPS på vårt nästa mål – Booth Bay Harbour. Vi valde bort Highways och åkte mindre vägar för att få se lite mer. Detta gjorde att vi vid 11-tiden passerade förbi fabriken som Mölnlycke Health Care har i Brunswick och som M-L varit på så många gånger. Och passera kunde vi ju inte bara så vi svängde in och träffade några av de gamla kollegorna. Mycket trevligt!
Efter stoppet i Brunswick fortsatte vi vidare norrut. Vi hade fått tips om det bästa stället för Lobster roll som ligger i Wiscasset. Det passade alldeles utmärkt för ett lunchstopp. Kön ringlade lång utanför det lilla huset mitt i korsningen. Det tog en halvtimme innan vi fick beställa och det kostade 500 kronor för oss bägge men det var värt varenda dollar. En stor hög med hummerkött på ett korvbröd. Låter knasigt men är sä gudomligt gott! Att vi dessutom fick äta den i solen vid vattnet gjorde inte saken sämre.
Vår fortsatta färd längs kusten gick över vikar som delvis var torrlagda. Man har haft torka under lång tid här så vattnet är otroligt lågt. Men färgerna på träden är lika fantastiska ändå. Från ljust gult till blodrött. Mer varierad växtlighet än hemma vilket gör skiftningarna fler.
Vid 13-tiden anlände vi till Booth Bay Harbour och parkerade bilen vid vårt hotell i hamnen. Vårt första mål var kaffe eftersom Rickard nu inte fått kaffe sedan förmiddagen. Vad passade då bättre än att besöka Red Cup som Silvia, M-L:s kollega från Mölnlycke öppnat med sin man. Hon var där och det blen ännu et kärt återseende. Efter kaffe med nybakade croissanter som Silvia bjöd på fortsatte vi vår promenad i det varma höstvädret. Efter att ha sett oss runt i byn återkom vi till hotellet för att checka in. Vårt rum låg på andra våningen på en pir ut i vattnet. En balkong på framsidan med varsin stol o bord i solen blev den perfekta platsen för resten av eftermiddagen.
När vi satt där ringde Ladonna, M-L:s kollega från Mölnlycke i Atlanta. Hon hade varit på kurs i Brunswick och undrade om hon kunde komma förbi! Vid 20-tiden var hon på plats o det blev en trevlig middag med mycket prat. Ännu ett kärt återseende.
Nu är det snart läggdags. Denna kväll i en stor dubbelsäng så hög att det nästan behövts stege för att ta sig upp. Otroligt skön och förmodligen sover vi vi lika bra inatt.
