Idag vaknade vi till en klarblå himmel. Redan när vi gick till frukosten vid 07.30 var det betydligt varmare än igår. Lovade gott för dagen. Efter frukost njöt vi en stund i solen och värmen på balkongen innan vi packade ryggsäcken för dagens äventyr.
Dagens tur skulle utgå från andra sidan parken så vi tog bilen mot Lincolnville för att följa väg 173 norrut. Efter att först ha kört förbi avfarten en gång hittade vi till slut parkeringen och början på leden. Vi gav oss iväg vid 8.45. Den första biten gick på en bred stig och sluttade svagt uppför hela tiden. De stora lövträden omslöt oss som in en tunnel och solen strilade genom lövverket. Vi hade en plan för dagen som vi fick ändra på efter en stund när vi insåg att vi missat stället där vi skulle gå på en ny led. Men det visade sig bli ett bättre val. Efter ca 45 minuter vek vi av den breda stigen och följde en mindre stig som gick genom gammal jorsbruksbygd stod det. Vi såg rester av gamla gärdsgårdar så det stämde säkert men att det var länge sedan var också klart med tanke på hur gammal skogen runt om var. Fint var det i alla fall. Efter en stunds vandring skrek Rickard till. det hade rört sig bland alla löven som låg på stigen. Det visade sig vara en stor groda som villigt ställde upp för lite närbilder.
Och sen tyckte Rickard att M-L också skulle få vara med på bild eftersom det är hon som skriver:-).
Efter ytterligare en halvtimme kom vi fram till en glänta där man kunde ta höger upp på en topp. Det var vi naturlligtvis tvungna att göra. Eftersom vi nu kom ut i solen kände vi genast hur varmt det var. Väl uppe på Cameron Mountain möttes vi av härliga vyer åt alla håll. Lövträd i magiska färgskiftningar, sjöar och böljande kullar runtom. Där blev vi sittande en stund och njöt och passade på att fylla på lite energi.
Efter en härlig vila tog vi oss ner igen och fortsatte på leden. Efter en stund vek den av skarpt åt vänster och det började gå rejält uppför igen. Det fortsatte att göra så i ca 30 minuter men i lugnt tempo och i vacker natur är det inga problem.
När vi kommit upp en bra bit hittade vi skylten som visade var nästa led började som skulle ta oss tillbaka igen. Denna led hette Sky Blue trail och skulle gå genom blåbärsskog enligt beskrivningen. Nu är det ju lite sent för blåbär men nu skiftade terrängen mer åt barrskog. Det var relativt lättgånget även om det gick både upp och ner. Efter ca 45 minuter började det gå neråt mer än uppåt och det började kännas i benen. Det är verkligen påfrestande för ben och knän att gå nerför. En stund senare var vi tillbaka på den breda stigen vi börjat på längre ner och vi följd den en bit norrut för att hitta leden som skulle ta oss upp på Bald Rock Mountain. Eftersom klockan nu var 11.30 hade vi lunchen på toppen som nästa mål. Hela leden upp på toppen och ner på andra sidan skulle ta 30 minuter attgår enligt beskrivningen. Därmed var det inte då långt men desto brantare. Det blev en vacker vandring uppför med små steg. På vägen upp mötte vi två amerikaner som med glada tillrop berättade att det absolut var värt mödan. Den siste meddelade att vi bara hade ca 5 minuter kvar vilket kändes härligt. Väl uppe stod vi inför en underbar utsikt över Penobscot Bay med dess öar. Norrut såg vi ner på Lincolnville och söderut mot Camden. Efter att ha njutit av utsikten och solen en stund var det dags för lunch. Mackor med kyckling o ceasardressing från Hannaford smakade underbart.
Vi satt länge och bara njöt av att vara i det fantastiska vädret och kände att det här är livet. Det är synd att man måste jobba. Och inte hade vi några postkodlotter heller…. Efter välbehövlig vila var det dags astt ta sig neråt igen. Något ingen av oss såg fram emot. Nerfärden tog ca 30 minuter och förutom att det kändes i knän och vader så var marken full av alla dessa ekollon som är förrädiska och gärna blir till rullskridskor om det vill sig illa. Ett fall eller två blev det allt men inga bestående men. Mer imponerande var väl att vi återigen klarade oss från att få en av dessa projektiler i skallen. M-L fick en ordentlig snärt av en på vaden men förutom att det gjorde rejält ont gick det bra.
Tillbaka i bilen satte vi kurs mot hotellet. Nu var det städat när vi kom fram och vi njöt av en härlig dusch efter en svettig dags vandring. Fräscha igen satte vi kurs mot Rockland och Maine Lighthouse Museum. Väl där fick vi ser en utställning om livet på de olika fyrarna längs Maines kust. Intressant och fascinerande när man tänker på vilket liv dessa familjer levde isolerade på öar ute i havet. Efter museibesöket gck färden tillbaka mot hotellet med ett stop på Hannaford supermarket igen. Vi börjar bli stammisar! Efter en hel dags vandring orkar vi inte ta oss ut och äta utan planen blev ostar, salami, foccaccia och vin på rummet. Nu sitter vi ute på balkongen och njuter av att det fortfarande är ganska varmt. Imorgon lämnar vi Lincolnville och åker till Bar Harbour och Acadia State Park.
