Det var blött ute efter nattens regn när vi vaknade men det såg ut att ljusna. Efter sedvanlig frukost med bagel och cream cheese kollade vi väderleksprognosen på tv . Den utlovade soligt väder med upp till 70 fahrenheit dvs 21 grader. Vi bestämde oss för att ta den långa av de två turerna som vi blivit rekommenderade vilket innebar upp till Cadillac Mountain på 466 möh. Efter att ha packat ryggsäcken gick vi längs huvudgatan till Subway för att inhandla dagens lunch. Åter vid bilen gav vi oss iväg på väg nr 3 som skulle ta oss till starten på leden. Efter att ha kört förbi den en gång hittade vi den till sist. Tur att vi visste var vi skulle leta för annars hade vi aldrig hittat den gömd inne bland träden.
Vi parkerade bilen gav oss iväg på leden. Till toppen skulle det enligt angivelsen vara 5,6 kilometer. Eftersom det regnat på natten var det fortfarande rätt fuktigt både på marken och i luften. Den första delen av leden gick genom blandskog med en lätt stigning. Underlaget blandat med både sten och rötter. Efter ca 2 kilometer började vegetationen ändras och det övergick till att vara enbart mindre barrträd. Underlaget blev också mer och mer klippor och snart gick vi på bara berget. Solen kom också fram och det började bli varmt. Leden följde kammen på berget i en svag stigning uppåt. Så småningom lämnade vi skogen helt och och hade fri sikt åt båda sidor. Nu började det bli riktigt läckert med hög höjd och fri sikt mot havet och omgivande berg.
Efter 2,5 timme var vi uppe på toppen. Vi hade inte mött någon förrän vi var nästan uppe men nu var det desto mer folk. Nästan samtliga hade tagit bilen upp för att se utsikten. Fusk!!! Vi som vandrat upp gick runt en stund för att njuta av utsikten och drog oss sedan lite längre bort där vi hittade en bra plats och lite mer avskildhet. Det var dags för lunch. Vi har väl sällan ätit en lunch med bättre utsikt.
Efter lite vila var det dags att ta sig neråt igen. Nu skulle vi visserligen gå samma väg tillbaka men denna gång med hela den härliga utsikten framför oss. Just när vi skulle gå på leden kom vi i samspråk med ett amerikanskt par som var lite villrådiga vilken led de skulle ta. Efter vår beskrivning valde de att följa med oss. De verkade inte ha planerat sin tur alls och hade bilen på toppen så hur långt de än gick skulle de behöva gå upp igen. Vi växlade mellan att gå före och efter dem längs vägen och bytte några ord med dem varje gång vi stötte ihop. Vi frågade hur långt de hade tänkt gå ne och det verkade de inte riktigt veta. Efter att de kommit ner en bit erbjöd vi oss att vi kunde köra dem tillbaka till bilen på toppen om det var så att de ville gå hela vägen ner.
Vägen ner var helt fantastisk. Man såg långt och solen strålade från en klarblå himmel. För det mesta var det varmt men emellanåt kylde det något i vinden. Vi njöt av vyerna och det fina vädret och pratade med folk som vi träffade på långs vägen.
När vi sista gången gick ikapp paret vi träffat i början hade vi bara 2 kilometer kvar till bilen och vi sa att erbjudandet kvarstod om att köra dem upp igen. De vidhöll att det inte skulle behövas. Vi lämnade dem och efter 5,5 timmars vandring var vi tillbaka vid vår bil. Vi ställde oss och strechade lite vid bilen och efter en stund kommer de båda ut på vägen framför vår bil. Vi fortsatte att prata med med och var nu övertygade om att de skulle ta vårt erbjudande om skjuts. Men icke, han sa att hon fick bestämma eftersom det var hon som hade det tyngst. Men hon var envis och sa att det skall gå. Imponerande! Klockan var nu 14.30 och värmen steg fortafarande. Och de hade nu minst 2,5 timme tillbaka upp igen. Helt galet tyckte vi men det kanske är oss det är fel på….
Vi satte kurs tillbaka mot Bar Habour och besökte vårt stamställe – Hannaford supermarket. Vi behövde bunkra för vandringen imorgon. Mer vatten och nötter och mackor till lunch. Dessutom blev det några kalla Lobster ale (en röd öl) som satt fint när vi sedan kom tillbaka på hotellet. Utanför vårt rum stod det varsin stol där vi satte oss med varsin öl innan det var dags för dusch.
Efter att ha duschat och bytt till torra kläder var klockan 16 och man kan tycka att vi skulle vara trötta på att gå. Men vi var rörande överens om att vi nu skulle gå Shore path. En strandpromenad som började en bit nedanför vårt hotell och följde strandkanten in till hamnen i mitten av Bar Harbour. Längs vägen fanns små tavlor med lite historia om staden och livet förr. Där fick vi bl.a lära oss att hummer förr i världen användes som gödsel och gav till fångar att äta eftersom ingen annan ville ha.
Eftermiddagen och kvällen blev lika bra som resten av dagen. Vindarna var ljumma och vi njöt av utsikten med båtarna som guppade i den dalande eftermiddagssolen. Efter att ha kommit fram till hamnen gick vi upp i byn och hamnade på Bar Harbour Beerworks igen. Mest därför att det var det enda stället som hade en utomhusservering där vi kunde sätta oss och få något att dricka. Vi satt med varsiitt glas vin där en stund och insåg sedan att klockan var så mycket att vi lika gärna kunde äta där också. M-L gjorde ett avsteg från sin plan att leva på hummer och pilgrimsmusslor i Maine och det blev varsin hamburgare istället. Inte fel det heller när det är riktigt gjort.
Efter god middag blev det lite strosande på huvudgatan och några besök i affärer som snart skulle stänga. Ikväll blir det tv på rummet för att titta på den diektsända sista debatten mellan Clinton och Trump. Får se hur länge vi står ut med pajkastningen….
