Även om Rickard varit uppe inatt och bråkat med luftkonditioneringen som han tyckte lät för mycket, så har vi sovit gott inatt också. Med varsin gigantisk säng med 4 kuddar i varje behöver vi inte slåss om utrymmet i alla fall. 🙂
Frukosten var den sedvanliga dvs bagel med crema cheese och kaffe. På detta hotellet fanns det flera olika styrkor på kaffet att välja mellan och det var riktigt gott. Efter en så god början på dagen kan det ju inte annat än bli bra.
Efter frukost packade vi vår ryggsäck med lunchmackorna, nötmixen och vatten och satte oss i bilen för att åka till parken som låg väldigt nära. Vi betalade inträdet på 6 dollar styck och körde in. Ganska snart hittade vi parkeringen varifrån flera utav lederna utgick. Vi hade valt Megunticook Trail som skulle ta oss upp på toppen av det högsta berget Mount Megunticook. Visserligen bara 420 meter högt (1385 feet låter högre…) men går man nästan rakt upp så känns det definitivt högre! Leden gick genom vacker lövskog som skiftade vackert i färg. Inledningsvis var vi helt övertygade om att vi inte skulle klara dagen utan att få ett eller ett par ekollon i skallen såsom det rasade överallt men det skulle visa sig att vi klarade oss.
Efter en timmes brant stigning längs med bergssidan var vi uppe nästan högst upp och fick en fantastisk utsikt över Penobscot Bay och staden Camden en bit bort. Det blåste dock en hel del däruppe så vi gav oss ganska snart åter in i skogen där leden fortsatte vidare. Själva toppen på berget visade sig ligga inne i skogen och var utmärkt med ett röse och en skylt. Där blev det några minuters stopp för att fylla på reserverna lite med nötter, torkad frukt och vatten. Nu gick färden neråt igen och stigen var full med fallna löv. Visserligen mycket vackra men lite förrädiska då det var brant nerför på sina ställen och de dolde sten och grenar under sig.
Efter ytterligare en timmes vandring kom vi ner till en raststuga. Vi satte oss en stund på bänkarna utanför i solen och njöt av det fina vädret. Just när vi skulle ge oss iväg kom det 3 kvinnor till häst på den lite större stig vi kommit ut på. De bad oss ta kort på dem och gav sig sedan iväg före oss. Vi konstaterade snart att vi gick i ungefär samma tempo som de red så det var verkligen en söndagsutflykt. Efter en stund på den större stigen vek vi av upp i skogen igen och följde en lite trevligare stig lite högre upp. Efter en halvtimme kom vi tillbaka ner till den större stigen och följde sedan den tillbaka ner. Nu var det riktigt varmt och till och med Rickard tog av sig jackan.
Efter nästan 4 timmars vandring var vi tillbaka vid bilen. Nu var kl halv ett och vi konstaterade att det skulle bli gott med mat. Att Rickard burit med sig maten helt i onödan konstaterade vi också men så blir det ju ibland när planerna ändras längs vägen. Vi tog bilen till den del av parken som låg nere vi havet och hittade en bänk längst ner vid vattnet där vi njöt av vår medhavda mat. Det är sällan mat smakar så gott som efter några timmars vandring.
Efter lunchen blev det en tur till Hannaford supermarket igen för att proviantera inför morgondagens vandring. Nya mackor och mer vatten behövdes. När vi vid 14-tiden kom tillbaka till hotellet var rummet ännu inte städat. Vädret var härligt så vi tog med oss den cheesecake vi köpt, hämtade varsin kopp kaffe i lobbyn och satte oss i solen i ett par sköna solstolar med utsikt ner mot vattnet. Där njöt vi för fullt i en timme i tron om att de skulle hinna städa rummet. Men icke, när vi kom till rummet vid 15.30-tiden var det fortfarande inte städat och nu behövde vi duscha efter vandringen. Så när städeskan sedan dök upp vid 16-tiden avböjde vi. Det är ju inte så att man inte klarar att bädda sängen själv:-).
Kvällens middag intogs på Lobster Pound i Lincolnville. Många ställen vid kusten stänger för vintern snart vilket visade sig genom att den öl Rickard ville ha var slut och den mat vi ville ha också var det. Men det fanns ju annat. Det blev en Deep fried sea food platter dvs massor med stora räkor, pilgrimsmusslor, kolja o clams som friterats. Mycket gott!