Så nu sitter vi i Mariposa och är lite trötta efter dagens vandring. Men först lite om vad som hänt sen sist.
Vi vaknade upp i Bakersfield efter en natts god sömn i en säng som man nästan behövde ha stege för att komma upp i. En god frukost senare satte vi oss åter i bilen och ställde in vår gps på Mariposa. Det tog oss ut på väg 99 som går genom den östra delen av Kalifornien. Man inser snart att man befinner sig i områden gynnsamt för odling. Vägen kantas av odlingar av druvor, nötter och citrusfrukter. Skyltar talar om ”No water, no jobs”. Åter igen en påminnelse om att det är dålig vattentillgång och att det påverkar alla.
Efter en timme kom vi till Kingsburg. En liten svensk stad mitt i Kalifornien som M-L besökt i sin ungdom eftersom hon hade en kompis på college som var därifrån. På huvudgatan hängde det flaggor med ”Välkommen” på i varje lyktstolpe. Det var dalahästar i många skyltfönster. Vi hade vårt sikte inställt på café Stockholm men när vi kom dit visade det sig vara stängt för renovering så det blev kaffe och croissanter på ett annat ställe. Där satt vi ute på trottoaren och njöt av att temperaturen var lite mer human. Under denna fikastund ser vi också en kvinna komma ut från fiket iklädd folkdräkt och träskor. Något sliten visserligen men ändå….
Efter fikat fortsätter vi på huvudgatan för att besöka en park med historia från staden. En lång promenad i ökande värme blev det där vi säkert blev en nyhet på stan. Vem går i en amerikansk stad? Bara blonda svenskar! När vi väl kom fram till parken visade det sig att de bara var öppen på fredagar och det var ju torsdag… Så det var bara att gå tillbaka till bilen igen. Men som vi sa, vi fick ju i alla fall en promenad vilket behövs efter all god fika. På vägen från Kingsburg tankade vi bilen vid Shell macken som i Kingsburg är inhyst i en väderkvarn.
Efter några mil till var det dags att svänga av mot Mariposa. Enligt vår gps i alla fall. Problemet var bara att hela den väg hon tänkt att vi skulle åka var avstängd för reparation. Men inget som några kilometer till på vägen inte kan lösa. Lite längre fram fanns en annan avfart som funkade lika bra. Nu började vingårdarna visa sig vid sidan av vägen men det var Rickard som körde och har man bestämt ett mål så är det det som gäller så inga oplanerade stopp. Men vackert var det och vi var framme i Mariposa vid 1-tiden.
Efter att ha lokaliserat hotellet stannade vi vid turistinformationen. Där fick vi allt vi behövde av kartor både över Mariposa och Yosemite. Vi fick också prata med en Park ranger som gav oss tips om vandringar för nästa dag. Nästa anhalt var tvättomaten. Det var dags att förnya förrådet av framförallt underkläder. Vi köpte tvättmedel i en automat, växlade pengar i en annan och sen var det dags att köra igång. Två maskiner intill varandra och vi listade snart ut att man inte kunde lämna dem eftersom vi ett antal gånger råkade ut för att maskinen talade om att det vara ”Unbalanced load”. Det innebar att man fick öppna maskinen och flytta runt tvätten lite och sen funkade det igen. Tacka vet jag maskinen hemma! Efter att tvätten var klar var det dags för torktumling. Efter ett antal 25-centare var tvätten lagom torr för att vi skulle känna att det var ok.
På hotellet checkades vi in på Miner’s Inn av en mycket trevlig ung tjej som saknade ett antal tänder mitt fram. Vårt hotellrum visade sig vara mycket bra. Stort med två fåtöljer med bord förutom en stor himmelssäng. Dessutom två handfat så vi slipper slåss. Och det bästa av allt – en balkong. Efter en tur till snabbköpet var det där vi hamnade sedan. Med en flaska vin och ost ute på balkongen i den ljumma.
Idag var det väckning tidigt för att se till att vi kom upp till Yosemite i tid. Både för att få parkering och för att slippa värmen. Till frukost idag fanns det varken bagels eller philadelphia ost så det fick bli rostat bröd med jordnötssmör och marmelad. Börjar vi bli för acklimatiserade? Det börjar nämligen smaka ganska bra… Och kaffet var gott…
Vid 9-tiden anlände vi till Visitor’s center i Yosemite. Vi parkerade bilen och tog gratisbussen vidare upp i parken. Vår busschaufför underhöll oss med information hela vägen. Hon avslutade med att om vi var nöjda med bussturen hette hon Pam vilket var map baklänges men om vi inte var nöjda hette hon Marsha.
Efter att ha läst på och lyssnat på vår Park ranger hade vi valt att ta en lite tuffare vandring till Vernal fall och Nevada fall. Hela turen skulle ta 5-6 timmar med möjlighet att välja bara det ena fallet längs vägen. Första delen av vandringen var på asfalterad stig, visserligen uppför men ändå lätt. Efter att ha passerat över vattendraget började den riktiga vandringen vilket inte heller var så ansträngande förrän vi kom nära det första fallet. Då blev det trappor rätt uppför vilket gjorde att till och med Rickard blev svettig på överläppen. Väl uppe vid första fallet bestämde vi oss snabbt för att fortsätta till nästa. Efter en ytterligare rätt tuff stigning var vi uppe vid Nevada fall och tittade ut över en fantastisk vy med berg som nu låg i klar sol. Det fanns en utsiktplats där man kunde titta ner från fallet och det svindlande lite när man tittade ner. Det var långt ner!
Efter att ha ätit vår goda lunchmackor, som vi hängt på låset på Subway för att få med oss, var det dags att ta oss ner igen. Redan när vi gått uppför de branta trapporna till fallen hade vi gruvat oss för att behöva gå nerför dessa. Vi hade mött några stycken på väg ner och det såg jobbigt ut eftersom det var så brant. Till vår stora glädje såg i när vi kom upp att det fanns en annan väg ner. Visserligen lite längre men inte så brant. Den blev det. Det blev jobbigt ändå med så mycket nedför under så lång tid, speciellt som vi båda var rejält kissnödiga på slutet. Men väl nere vid starten på vandringen väntade äntligen toalett och en liten paus innan vi tog sista biten ner till bussen. Sittandes på några stenar med vatten och en påse nötter blev vi uppvaktade av ett antal mycket söta och närgångna ekorrar som förmodligen blivit matade förut trots att det står uppmaningar överallt om att man inte skall göra det. Vi motstod trots att det var nära att M-L fått en i knät. Men fina bilder blev det.
Redan innan vi hunnit ända ner började Rickard hallucinera om kaffe. Klockan närmade sig halv 3 och därför var ett stopp på ett café givet efter bussturen ner. Väl vid bilen var planen egentligen att bege oss direkt tillbaka till hotellet. Men efter lite velande fram och tillbaka bestämde vi oss för att passa på och åka och titta på de gigantiska Redwood träden som finns i parken. Efter en timmes färd på vindlande vägar uppför berget igen var vi framme och fick se dessa vidunder till träd i verkligheten. Imponerande!
Vid 6-tiden var vi tillbaka i Mariposa och vi var rörande överens om att det var ytterligare en middag på rummet som gällde. Vi insåg att vi efter en dusch och rena kläder förmodligen skulle vara alltför trötta för att orka ta oss ut igen. Så det blev ytterligare ett besök på Poineer market där vi inhandlade en färdig pastarätt att värma i mikron. Med en flaska vin till kan det ju inte bli fel.
Så nu efter att ha duschat, fått på rena kläder, ha ätit och druckit en god flaska vin sitter vi i lobbyn på hotellet och skriver. Här är enda stället internet funkar. Imorgon drar vi vidare mot San Francisco. Och imorgon kväll skall vi hem till Susan och hennes familj.
